Som alla andra

Idag har jag ansträngt mig för att göra lite hushållsarbete så här en vecka innan jul. Men först var jag ute och gick min runda i skogen, tvångsmässigt förstås - men vem bryr sig. Sedan bakade jag bananmuffins - de blev riktigt goda - min man, min son, svärmor och svärfar ska få det till adventsfikat i morgon. Jag har inte brytt mig om att baka lussekatter, kanske går jag ner till Ica och köper några till fikat i morgon i så fall. Sedan har jag kokat revbensspjäll i gryta i några timmar, det ska nu stå och kyla sig över natten och sedan griljeras i morgon bitti. Visst har jag varit normal idag?

Jag har bara gråtit två gånger idag, vilket ju är rekord - heja mig! Och min fot mår bättre, den har varit lite ur gängor efter att jag har överdrivit min motion i spåret, men vem bryr sig?

Joho

Kanske det ljusnar lite i periferin? Min man har ringt och hållit på och fixat fram två ECT-behandlingar nästa vecka! Jag känner mig oerhört nöjd och glad och positiv! Kanske kan det vända nu! Min skötare var här hos mig idag, och hon ringde min chef medan jag satt här, och fixade till mina arbetstider nästa vecka så det passar med ECT-tiderna. Jag känner mig som jag inte har gjort på flera månader. En liten sol glimtar till....

Vi har pratat i flera timmar idag jag och skötaren, jag har gått upp i vikt och ska vara glad för det, men det är svårt förstås. Jag ska inte gå ner i vikt igen utan se till så att jag mår bra på måndag när det är dags för ECT.

Hoppas ni alla får en fin helg och att jag kan överleva den utan att gråta. KRAM!

Jaha

Så är det torsdag, en ganska trevlig dag när man tänker på att det är fredag i morgon. Var helt sjukt trött i morse när jag steg upp och åt frukost. Sedan sitter man där - först på tåget och sedan på bussen - och nickar till med huvudet. Jag är inte ensam om det. Alla trötta människor som skulle gett vad som helst för att krypa ner under täcket igen. Men det går ju inte. Pratade med min chef om att ev ta några semesterdagar i januari nu när FK drar in min sjukskrivning. Jag är ju inte på långa vägar frisk nog att jobba 75 %. Satt minsann och grät hos chefen också. Jag har som en stor insjö i mig som rinner över hela tiden. Det tar visst aldrig slut.

Kom hem vid 12, åt lite mat och tog 1½ Oxascand som jag somnade på. Sov 1½ timme och sedan kom min skötare och tittade till mig. Jag ska vara ensam i kväll så vi gjorde lite strategier som jag ska göra istället för att göra mig illa på något sätt.

Jag gråter därför att jag har svårt att titta på tv, skriva handlelistor, läsa böcker, laga mat och höra vad folk säger och en mängd andra saker. Det är som om min kropp är slut. Jag undrar hur länge jag har haft det så här.

Svärfar ringde och undrade om han skulle komma, tyckte det var väldigt snällt av honom, men jag sa att jag nog trodde att jag skulle klara mig själv. Han skulle ringa igen lite senare. Jag är så tacksam för alla snälla goa människor jag har runt mig. Inte kan jag väl dö ifrån alla dessa?

Jag ska gå ut en liten sväng för att få lite luft. Känner fortfarande lite Oxascandbedövning, men vill så gärna ut. Kram på er!

Mellan hopp och förtvivlan

Egentligen orkar jag inte skriva någonting alls, men jag vill så gärna. Egentligen vill jag helst stanna i sängen och gråta, men det känns som det inte finns mer tårar kvar. Gråtit har jag gjort en hel del i dag, först för min skötare och sedan för min man. Min man ringde psyk-akuten och bad de skynda på mitt besök till ECT-läkaren. Jag orkar inte ha det så här längre. Och det är bara två dagar sedan jag blev utskriven. Mina tankar handlar hela tiden om hur jag ska göra mig illa. Jag har inte skrattat på flera månader tror jag. Jag kan inte läsa, jag kan inte köra bil, jag orkar inte göra rent i huset, jag orkar inte prata med folk. En kompis ringde igår och då grät jag floder. Jag försöker klara av jobbet. Men hur ska det bli när jag är utförsäkrad 1/1? Har regeringen någon aning om hur dåligt många mår? Har de någonsin haft en allvarlig sjukdom? Eller bryr de sig inte därför att de är så högavlönade så att det inte spelar någon roll om de inte får sin vanliga lön? Måtte de hamna i hel--te.

Jag har ätit tre pepparkakor idag och haft smör på brödet. Känner mig stolt över det. Ett litet framsteg för mig. Ha-ha. Pepparkakor är gott!

Två dagar överstökade på jobbet

Det har gått bra! Jag var nervös igår - första dagen på jobbet - men alla var trevliga och hälsade mig välkommen och det kändes inte påklistrat utan att de menade det verkligen. Jobbade bara 2 timmar och gick sedan till psyk klin för att träffa doktorn och bli utskriven. Fick vänta i tre timmar på läkarsamtalet. Det var en klok läkare jag träffade och jag var ganska öppen med vad jag tänkte, att jag fortfarande inte mår bra och att jag är trött på livet. Läkaren frågade om jag inte ville stanna kvar på avdelningen, men jag ville inte det - utan vill hem.

Jag har till 90 % fått "förtidspension" (vet inte vad det heter nu) på 25 %, jag är oerhört tacksam för det. Jag är utförsäkrad den 1/1 och måste börja jobba 75 % (eller 100 %) igen trots att jag har en 50 % sjukskrivning från avdelningen där jag varit inlagd. Jag blir så förbannad att jag - trots att jag är sjuk blir tvingad att jobba mer än vad jag ska. Det blir väl så att jag jobbar 87 dagar som man måste, och får ny sjukskrivning igen. Jag kan tänka mig att det blir flera tusen i Sverige som kommer att göra samma sak. Grrr...

Vinglig söndag

Det har varit en vinglig söndag med lite virriga känslor. Mest av allt är jag nervös inför jobbet i morgon. Hur ska det gå? Sen är jag nervös inför själva livet, jag är så osäker och rädd på om jag ska klara av att leva?
Ska få träffa en läkare och bli utskriven i morgon efter att jag har varit på jobbet några timmar. Jag ska berätta för honom hur jag känner inför livet. För eller senare orkar jag inte längre. Jag bara vet det.

Hel igen?

Det har visst blivit en vana att skriva på helgerna, men nu ska det bli ändring på det. Jag ska skrivas ut på måndag efter 6 veckor på psyk. Jag mår bra nu, det har gjort mig gott att få komma bort från samhället ett tag. Idag var jag på stan för första gång på veckor, det kändes märkligt, nästan som om jag inte varit här på jorden överhuvudtaget och får lära mig allt på nytt igen. Som ett litet barn nästan. Jag fikade med min son på 20, det var väldigt trevligt, speciellt trevligt att få ha honom för mig själv ett tag. Jag ville att han skulle berätta för mig hur det har känts att ha en mamma på psyk, jag menar - om han har tyckt det har varit jobbigt. Men han verkade inte bry sig om det, bara mest mån om att jag ska må bra och inte behöva åka tillbaka dit.

Jag blev insatt på sertralin i veckan trots att de vet att jag är jättekänslig för den medicinen. Och ja - det gick som det har gjort förut - jag blev manisk och jättedålig och jag jättebesviken och ledsen över detta jävla elände. Och så togs sertralinet bort och jag kommer aldrig att få någon liknande medicin igen. Jag sa till läkaren att jag är så jävla trött på denna förbannade sjukdom som aldrig ger mig lugn och ro.

Jag hoppas att jag ska få några dagar i allafall med lite stillsamhet. På måndag ska jag på jobbet igen, ska börja jobba 25 % och det känns väldigt skönt att börja i lagom takt. Ska jobba 25 % i några veckor och sedan 50 % några veckor tills slutligen mina 75 %. Jag är nöjd med detta. Jag är över huvudtaget väldigt nöjd med psyk-vården, det har fungerat väldigt bra med allt från skötare till läkare. Jag ska också få underhålls-ECT varannan eller varje vecka. Det är jag också väldigt nöjd med.

Körde bil idag för första gången på 6 veckor, det var konstigt, men det sitter ju i ryggmärgen. Sitter och tänker på vad jag har för lösen på jobbet både till datorn och till stämpelklockan. Har inte en aning. Kanske kommer jag på det när jag står där?? Hoppas det. Jag träffade några arbetskamrater på stan - de var väldigt trevliga, jag tror det ska gå bra på jobbet på måndag. Hade sedan tidigare fått presentkort i en blomsteraffär som jag handlade för idag, det blev 2 stora julstjärnor, en vit och en rosa(!), verkligen jättefina och sedan en amaryllis - en röd. Blev så fint så. Har försökt att julpynta lite även om jag liksom har tappat halva julen känns det som.

Börjar bli trött nu - ska väl gå och lägga mig! Sov gott!