onsdag 9 december 2009

Mellan hopp och förtvivlan

Egentligen orkar jag inte skriva någonting alls, men jag vill så gärna. Egentligen vill jag helst stanna i sängen och gråta, men det känns som det inte finns mer tårar kvar. Gråtit har jag gjort en hel del i dag, först för min skötare och sedan för min man. Min man ringde psyk-akuten och bad de skynda på mitt besök till ECT-läkaren. Jag orkar inte ha det så här längre. Och det är bara två dagar sedan jag blev utskriven. Mina tankar handlar hela tiden om hur jag ska göra mig illa. Jag har inte skrattat på flera månader tror jag. Jag kan inte läsa, jag kan inte köra bil, jag orkar inte göra rent i huset, jag orkar inte prata med folk. En kompis ringde igår och då grät jag floder. Jag försöker klara av jobbet. Men hur ska det bli när jag är utförsäkrad 1/1? Har regeringen någon aning om hur dåligt många mår? Har de någonsin haft en allvarlig sjukdom? Eller bryr de sig inte därför att de är så högavlönade så att det inte spelar någon roll om de inte får sin vanliga lön? Måtte de hamna i hel--te.

Jag har ätit tre pepparkakor idag och haft smör på brödet. Känner mig stolt över det. Ett litet framsteg för mig. Ha-ha. Pepparkakor är gott!

3 kommentarer:

Maria sa...

Tråkigt att du mår så dåligt. Jag är själv i en svacka just nu (eller idag i alla fall) men långt ifrån så djupt som du.
Sköt om dig så gott du kan och gör det du orkar göra, mer kan man inte kräva.
Jag har en annan blogg också. Har du den?? Minns inte om jag gett den till dig.
Den är i alla fall http://mellanhimmelochhelvete.blogspot.com

Många kramar. Tänker på dig!

Anonym sa...

Vad ledsen jag blir när jag läser att du inte mår så bra och jag hoppas att dom skyndar på med dina behandlingar och att du snart skall få slippa helvetet.

Många kramar till dig.

Anonym sa...

Jag tror inte att regeringen har någon som helst koll på vad det innebär att vara sjuk, oavsett om det är fysisk eller psykisk smärta. Jag tror helt enkelt att de inte förstår. Eller så förstår de, men bryr sig inte. Det måste vara oerhört stressande för dig att veta att du blir utförsäkrad. Jag kan inte säga mer än att du har min sympati. :-(