Igår fick jag ett fint brev från FK, sjukskrivningen på 25 % håller på att snart gå ut. Jag tänker ansöka om 25 % varaktig sjukersättning så att det totalt blir 50 %. Då måste jag formulera en ansökan och sedan be min läkare om ett intyg. Sånt triggar och stressar mig.

Idag är det lite mulet men hoppas det blir varmt ändå. Ska åka in till stan, blodprov ska tas. Håller på att sätta in Clozapine och då är det blodstatus och temperaturtagning om vartannat. Som ett riktigt projekt, men tycker att det hjälper.

Ska - som - lite tröst - se om jag kan hitta någon liten topp. Inte för dyr....Och inte kortärmat. Rosa. Ska träffa min kontaktperson på psyk. Också.

Min man sa till mig igår (vi har dottern på besök hemma) - att jag skulle uppföra mig och vara vuxen. Jag förstår vad han menar, men tycker att det var elakt sagt. Precis som att jag är som jag är därför att jag en barnrumpa?

Trött och frusen idag. Var ute och gick en sväng i skogen tidigt i morse med en rygg som värkte vansinnigt mycket. Först trodde jag det var njurarna men min man tryckte och kände och helt klart var det ryggen. Sedan tog jag bilen och körde i väg en sväng. Jag kör så sällan så jag måste se till att öva lite då och då. Köpte tulpaner och lite mat. Har behövt sova lite också. Trött. Trött på min ätstörning. Trött på min rädsla. Rädda mig. Jag verkar ju inte klara av att rädda mig själv. Min dotter ringde. Hon är väl bra mycket klokare än vad jag är. Stark. Tänk att hon blivit så klok och att det är jag som är mamma?

Onsdag i dag och bara 6 grader ute. Jag tror jag fryser ihjäl. Sitter på golvet framför fläkten och försöker få upp värmen i kroppen. Jag har fått ECT idag och känner mig aningen snurrig och på en helt annan planet. Men det hjälper ju - så jag fortsätter väl ett tag till. Kl 15 ska jag träffa arbetsterapeuten och min kontaktperson, vi ska bestämma hur vi ska ha det i framtiden. Jag lär nog avsluta kontakten med arbetsterapeuten. Jag känner mig rätt sliten av all terapi. Att hela tiden prestera och vara på topp (som jag vill alltså, det är inte säkert att de ställer sådana krav). Fick ett SMS av min syster, vi hörs aldrig av, hon ringer aldrig, inte ens när jag var inlagd, inte en fråga om hur jag mår, det är precis som om hon helt struntar i hela mig. Hon kanske är rädd för vad jag ska svara om hon frågar. Jag har ingen lust att svara, men skrev bara till henne att jag mår bättre. Och så ringde mina föräldrar och det är samma sak där, vi pratar aldrig om hur jag mår utan bara om väder och vind. Mest för att jag inte har lust att diskutera mig. De vill säkert men är väl osäkra på vad de ska säga. Det är lite komplicerat. Jag stänger de ute. Jag orkar inte ringa upp. På sjukhuset gick jag ner i vikt hur otroligt nog det låter. Jag fattar ingenting. Jag motionerade inget, åt alla mål och ändå? Kanske det beror på varierad kost? Konstigt. Jag har bestämt mig för att inte gå ut och gå promenad idag utan bara hålla mig inne - det lockar inte med någon promenad i kylan. Ska vara duktig och hålla mig inne. Min man kommer och hämtar mig efter besöket på psyk och så ska vi åka och hyra en film tills fredag. Vi hyr en hel del filmer, varje helg faktiskt, mycket trevligt.

Jag överlevde första dagen på jobbet! Skönt, har skrattat idag och alla har kommit med glada kommentarer. Får akta mig för att inte låta det tippa över i något slags vansinnigt glädjerus. Sov nästan inte på hela natten och gick upp tidigt - konstigt att behöva ha en tid att passa. Kom till jobbet och tittade i min låsta hurts där jag har alla mina lösenord till alla program och hittade där 2 trosor!!!! Mina trosor. Hur i all sin dar har de hamnat där? Jag måste ju ha varit ganska så snurrig innan jag blev inlagd. Herregud! Vilken tur att hurtsen var låst. Min kontaktperson från psyk ringde precis - hon tycker jag håller på att bli manisk. Men jag vet inte, jag är ju egentligen bara så himla glad att allt har gått så bra så det är ju inte att undra på att jag är så uppåt. Länge sedan jag var så glad. Och inte tog jag ECT i förra veckan för att jag tyckte att jag mådde så bra. Ska ha ECT på onsdag och då ska jag gå. Det har jag lovat.

Många dagar sedan jag skrev här. Mår mycket bättre nu. Har legat inne i flera veckor och mått dåligt. Ska göra vad jag kan för att inte bli destruktiv igen. Genomgått många och långa diskussioner med min man och mina barn. Och titta på mina ärr och förstå konsekvenserna av mitt handlande nästa gång jag mår dåligt. Göra vad som helst utom att skada mig. I morgon börjar jag på jobbet igen och jag är sjukt nervös inför det. Knappt sovit några timmar i natt. Jag ska ut och gå en lång promenad nu och hoppas att jag ska må bättre efter det.

Och så var de iväg - 5-milen män. Lätt underhållning för en däckad mig. Intag av lugnande medicin så tankarna håller sig vilande, skönt, skönt att slippa ha ångest som river i min själ. Helgen förflutit med självskadande och besök hos läkaren för att sy. Inte inläggning i helgen utan på måndag. Vill och vill inte. Ett måste men gud va tråkigt. Jag klarar inte av vardagen. Ångest som river, kramade läkaren, hur tokig är jag? Tack snälla doktorn. Tack alla för all vänlighet. Tacksam. Snälla sköterskor och undersköterskor. Alla människor som har hamnat på rätt plats. Tänk att det finns såna. Nu ska jag åter lägga mig i soffan och slötitta. Hoppas på Hellner - eller Northug.

Kväll igen och jag sitter med behovsmedicin ikroppen och mår för tillfället ganska bra så bra att jag inte önskar ringa psyk och säga att jag behöver läggas in så som jag blev erbjuden igår vid det extrabesök som ordnades för mig till min läkare. Allt har blivit ordnat så bra, nytt medicinschema, schema med skötare och arbetsterapeut - jag träffade dem idag. Jag grät och grät, livet är svårt att leva tycker jag. Jag har skurit mig så mycket men nu får det bli slut och jag har kastat allt av destruktiva saker. Ikväll är det vila, inte ut och gå, utan vila kropp och själ, vara med mannen jag nästan har glömt bort, ny träff med doktor på måndag, alla är så snälla, jag är så tacksam, jag ska stå ut, försöka leva, vara på jobbet så gott det går, leva livet. Vara mig själv. Tacksam över att jag får ringa psyk om jag önskar det i helgen. Snälla människor runtikring mig.