Blottade

Och jag skriver blottade därför att det var det det handlade om för mig idag. Vad ska man ha på sig när det är 27 grader varmt och man inte vill visa armarna? Jag tog kortärmat men har hela dagen passat på och stå rätt så det inte var synligt. Träffade min gamla chef och jag stod vänt så hon bara kunde se den ena armen. Löjligt förstås, men förståeligt.

Gick en stund på stan, hittade ingenting, jag går och väntar på att jag ska lägga på mig en drös med kilo eftersom jag blev tvungen att sätta in Zyprexa igen. Jävla skit. Men jag mår bättre psykiskt så jag försöker acceptera medicinen. Varför ska sån underbar medicin ha värsta äckligaste biverkan? Don´t know.

Joho och så bar det av till Maxi och det var ju jätteroligt. Nu har vi kommit hem min man och jag, vi har fikat och haft det trevligt. Jag sitter vid datorn ett tag och han är och praktiserar lite golf. Jag luktar mycket gott - var och provade parfymer på Kicks. Det är väl det närmaste jag kommer en egen flaska, det är ju så himla dyrt. Fastnade för Burberrys till 500 spänn.

Har varit en trevlig dag på jobbet idag, har fått ny arbetsplats och ska göra lite annorlunda arbete. Jag provade på idag och det känns bra. Det är en omplacering gjord av psyk och min chef. Jag tror det blir väldigt bra. Kanske ska jag få må lite bättre på mitt arbete.

Vilken varm dag! Och det kan jag känna på mina lår att det har varit - missade tydligen att smörja in vissa delar av kroppen med solkräm idag.... Men jag njuter av solen här hemma på baksidan på gräset, helt underbart. Jag avskyr badplatser och bassänger, så om min man vill dit får han åka själv. Här hemma får man ligga i fred och sköta sitt eget. Toppen tycker då jag!

Var uppe i skogen på eftermiddagen. Jag gick första runden och så vågade jag mig på att springa andra och tredje. Jag sprang jättesakta och höll tummarna för att mina muskler skulle orka. Och det gick bra. Jag hade MP3 och lyssnade på techno - och det gav fart. Jag har varit en löpare i massor med år tills jag fick Litium och andra medikamenter och musklerna tynade bort och min lust med. Jag sörjer det jättemycket. Jag sörjer att mitt liv är som det är med alla mediciner och skit. Jag kommer liksom inte över det. Vägrar liksom acceptera. Så mycket förhållningsregler som ska tas hela tiden. Usch.

Vi skulle titta på DVD i kväll men det gick åt skogen: Först en film om en dysfunktionell familj och jag började gråta och vi fick stänga av, sedan en film om ett dysfunktionellt äktenskap och då fick jag ångest. Sen stängde vi av hela skiten och tittade på tennis istället! Mycket bättre!! Det var en sån där lördag som inte blev myskväll.

I morgon är det fint väder igen - det sa de - och då ligger jag här ute igen - men insmord.... Jag har - på tal om sol - fått ett jättekonstigt födelsemärke som jag var på vårdcentralen för igår - de tyckte det var fult och nu ska de ta bort det för analys. Säkert har jag hudcancer. Vilket ödets ironi i så fall. Jag som tänker på döden hela tiden. Men inte nu, för nu ska jag sova. Kanske.

Hade en tråkig dag på jobbet, väntade bara på att få gå därifrån. Träffade min man på stan och vi tog en jättegod sallad. Så tittade vi lite i några affärer innan vi hyrde några DVD och åkte hem. Det har varit en lugn kväll med först Sverige mot England - som vi förlorade ju förstås - sååå irriterande! Sen en dokumentär om Michael Jackson, jag tycker det är jättesorgligt att han dog så tidigt och att hans liv blev som det blev.

Nu sitter jag här och försöker bli trött, har en släng av min hypomani kvar, det är svårt att komma till ro på kvällarna, jag fattar det inte riktigt....

Idag träffade jag min reserv-terapeut. Hon var väldigt trevlig och vi hade ett samtal som jag inte har haft med min "gamla" terapeut. Det var bra. Jag var väldigt ledsen, jag trodde inte att jag var det för det har inte känts så, men jag har väl tryckt undan alla känslor så att de blev osynliga. Nu har jag huvudvärk och spänningar i käken, beror väl främst på att jag antingen var ångestfylld eller det att jag gick med sandaler som hade 18 cm hög klack så jag var tvungen att koncentrera mig rejält för att inte drösa i backen.

I morse vaknade - eller ja inte vaknade - jag och klockan var 05 - mobilen larmade - och jag var FULL av Zoplikon. Fruktansvärt. Hela jag sov medan hjärnan försökte mobilisera mig och få mig att gå upp. Skulle ju till jobbet! Sov och sov och framme på jobbet tog det låång tid innan jag "vaknade". Pinsamt - jag var mer eller mindre drogad. Ska nog inte ta den medicinen för sent på kvällen, eller också inte ta den alls när det är jobb dagen efter...

Jobbat och jobbat, men rätt så lugnt ändå. Satt ute på lunchen och lapade sol. Satt vid sjukhusets entré och kollade på folk som kom och gick. Intressant. Jag tycker det är roligt att fundera över vad alla människor har för sig, vad de söker sjukhuset för, eller om de ska hämta någon?

Idag fick vi en grej som jag aldrig trodde vi skulle skaffa oss - en platt-tv!! Vilken reform! Och nu sitter man och dotter och tittar på fotbollsmatch på tv:n, de har skrikit två gånger nu så jag räknar med att det står 2-0.

I morgon ska jag träffa min reserv-terapeut, det blir lite pirrigt tycker jag. Men schysst.

Glömde ju att berätta om min underbara händelse igår, jag trodde knappt att det var sant med sådan smidighet. Ja det handlar om psyk-akuten. Jag hade fått slut på Litium helt plötsligt (var ju manisk förra veckan, höll inte koll på något över huvudtaget...) och kl var över 18 och apoteket var stängt (universitetssjukhusapotek som stänger kl 18? Crazy!). Jag bestämde mig för att ringa till psyk-akuten, var lite nervös, får man göra så??? Det var en skötare som svarade, jättetrevlig, hon skulle kolla med jourläkaren om han tyckte det var nödvändigt att jag tog denna kväll och inte väntade 12 timmar till nästa dag. Skötaren skulle ringa upp sa hon, och efter 20 minuter så ringer hon och säger att doktorn tycker jag absolut ska ta Litium. Jag säger att apoteket har stängt, men det är inga problem säger hon. Kom in bara!
Jag åker in (min son kör...), blir glatt bemött och får sitta och vänta och så efter 10 minuter kommer hon med en liten påse med min medicin!! SÅ smidigt kan det göras! Och inte ljud om att jag får skylla mig själv eller något. Kram till psykvården!

Idag var det upp som en lärka 05:10, jobbet väntade! Tog bilen till jobbet, men kör som en alika, jag blir hemskt nonchalant och slarvig när jag kör på alla mina mediciner. Det är ju mitt ansvar förstås, försöker köra så sällan det går. Värre var det här om veckan då jag skulle (manisk) åka till psyket och jag tog bilen. Ja, det gick undan kan jag säga. Terapeuten blev jättearg på mig. Och med rätta förstås. Pinsamt.

Nå väl, det fanns att göra på jobbet men inte för mycket så jag kunde smita iväg på lunchen och köpa en klänning. Jag blir ju bara fetare och fetare för varje dag som går - så jag måste ju köpa klänningar som passar mig. Alla mina trånga byxor och kjolar ligger ute i garaget. SORG.

Sen var jag på Ica Maxi och storhandlade, det var första gången för mig på väldigt länge, vi har haft shopping-KBT på Maxi... Och det gick bra, min terapeut är på semester, men jag klarade av att vandra omkring där bland alla varor.

Har nu gjort middag och mina familjemedlemmar - 2 av dem - har åkt till Ikea för att köpa tv-bänk. Vi ska förnya oss och lämna tjock-tv:n till sitt öde. Jag vet inte riktigt hur det ska bli, hela vardagsrummet kommer väl att drunkna i tv:n, en 42 tum.

Jag är fortfarande väldigt känslig efter min mani, ska egentligen inte sitta framför datorn, men...äsch, nåt kul ska man väl ha?