Usch va jag skriver blaha. Mina ord bara simmar runt i skallen och jag får ingen ordning på dem. Jag är inte klok längre. Jag tänker inte finurliga tankar längre. Jag är inte konstnärlig längre. Är ingen akrobat. Ingen filosof. Hjärnan är bara skrot. Prata om att vara ett jävla vrak. Inget mål eller mening längre. Vad vill jag och vad ska jag?????
Jag vill att det ska hända något som jag i efterhand kan säga att DÅ kom förändringen! Just vid det tillfället hände det eller det som gjorde att mitt liv tog en vändning och inget blev som det varit. Jag är frustrerad, irriterad och trött. Vad är det här för ett jävla liv?
Och på tisdag ska jag börja en ny terapi - med en ny människa. Jag har försökt sitta här och tänka ut vad jag ska berätta för henne om mig själv. Vad är det för mening? Stackars - en ny terapeut - hon kommer inte klara av att hjälpa mig - det är liksom kört för mig.
Ikväll har jag tittat på tv och vräkt i mig massa godis så magen står ut som ett klot - VARFÖR äter man för mycket???? Till ingen nytta liksom. Man ångrar sig alltid efteråt. Meningslöst. Jag har tagit några Oxascand för att snart få slippa. Låt mig sova liksom. Hej då.
2 kommentarer:
Förändring kommer tyvärr ofta gradvis, så sakta att en tycker att ingenting sker. Det är sällan som en kan se tillbaka på sitt liv och säga "Då hände det!". Men jag tror inte att det är kört för dig, även om du får ny terapeut. Det kommer nog bara att bli ännu en del i den gradvisa förändringen...
Och ang. din hjärna: Är det inte ECT:n som gör det såhär? och därmed något kommer att gå över?
Kanske detta bara är ett mellanspel, och förändringen kommer? Jag hoppas det.
Kram!
Jag vill att förändring ska kommma pang bom och så blev allt förändrat och alla levde lyckliga resten av deras liv. Jag hatar när det går sakta och man måste smörja sig med tålamod, jag hatar det. Jo, kanske kommer jag att må bättre när ECT´n är borta - jag hoppas på ett mellanspel och så blir jag klipsk igen efter det....
Skicka en kommentar