Lördag 2/1

Nyårsafton med mycket att äta, och min man som sällskap. Traditionsenligt låg vi i sängen med pyjamas på kl 24, och tittade ut genom fönstret och hade fyrverkerier som underhållning, mycket trevligt. Och alldeles gratis. Sov sedan dåligt. Har en känsla av att allt bara har rört sig om mat. Att jag lever för att äta. Så har det känts. Jag har en känsla av att jag har ätit alldeles för mycket och att det är äckligt. Som att det är som en tröst att trycka ner mat i munnen. Täppa till hålet. Sen hålla käften.

Jag har varit ute på promenader några gånger. Snö med iskristaller, hänger från grenarna, och solen som glimtar fram mellan träden, = underbart vackert. Så vackert så det nästan gör ont. Jag har varit några gånger i skogen och pulsat fram och det har känts riktigt skönt. Skönt att få använda kroppen efter allt stillasittande.

I går var vi hemma hos mina svärföräldrar och åt gröt och skinkmacka, det var väldigt trevligt. Vi hade varit förbi vår son och hämtat honom, jag blir så glad när han är med, en sån kärlek som är hur stor som helst, en sån kärlek som är obeskrivbar, för honom gör jag nästan vad som helst.

Jag vet inte riktigt hur jag mår. Jag vågar nog inte tänka efter. Framtiden känns främmande och skrämmande på samma gång. Jag börjar få tankar igen om hur jag ska orka leva.

Jag var på Ica idag och skulle handla och det gick inte bra. Jag fick ångest och det tog flera timmar innan jag blev "normal" igen. Nu ikväll är jag lugn men sitter och hetsäter klementiner. Min mor ringde och var trevlig. Så mår jag dåligt för det. Jag är vuxen. Men ibland vill jag vara pytteliten igen och krypa upp i hennes knä. Ta hand om mig mamma!! Jag vill vara vuxen och blir förbannad över att hon inte låter mig vara vuxen. Samtidigt som jag vill vara ett litet barn och bli omhändertagen.
Jag är väldigt förvirrad.
När Gud producerade mig glömde han att göra en manual. Jag är ett produktionsfel.