söndag 14 februari 2010

Splittrad personlighet

Alla hjärtans dag - jag älskar er mina barn - puss och kram på er! Puss och kram på dig också min älskade man. Mitt allt. Mitt allra bästa allt.
Jag är tusen tankar och känslor som brottas i magen på mig. Känns det som. Jag orkar inte känna efter. Tankar om hudcancer - har dykt upp igen nu - överläkaren på Hand- och Plastik ringde. Men jag blir inte rädd. Är mer rädd för mitt minne, min hjärna. Rädd att mina hjärnceller tar stryk av alla piller och ECT. Glömmer ord. Glömmer bort saker och förstår inte sammanhäng som jag borde. Skurit mig i armen. Mycket. Rädd för att mina föräldrar kommer på fredag. Så mycket ångest som jag inte orkar med. Vatten i kroppen. Torr i mun.

Nu har OS börjat. Jag tycker det är roligt. Kommer nog att se det mesta. Det konstiga är att jag som gammal norrman (är svensk nu) helt plötsligt håller på norge när det kommer till tävlingar. Då blir jag jättepatriot. Då sitter vi här min man och jag och håller på vart sitt land. Men det är kul. Fast jag tror inte att vare sig norge eller sverige kommer att ta många medaljer. Jag tror det kommer att bli en hel del doping. Men snart börjar skidskytte och Björndalen - hoppas han vinner!
Detta inlägg blev lika virrigt som jag har det i min hjärna. Förlåt.

3 kommentarer:

Ylva sa...

Även fast jag inte har varit i Norge så håller jag nästan alltid på Norge i tävlingssammanhang. Mitt hjärta bultar för Norge. :D

S sa...

Jag brukar hålla på Björndalen, fast det gick ju inte så bra denna gång, man får skylla på vädret. För att vara en person som "inte är sportintresserad" så ser jag mycket på sport...

Det låter tufft att ha så mycket att tänka på och oroas över.

Miriam sa...

Ja vi skyller på vädret, det kommer väl nya chanser - och idag är det Charlotte Kalla! Heja henne!