Dottern har varit hemma på besök i helgen och hon är en frisk fläkt, prat- och levnadsglad. Jag har dåligt samvete för att jag har varit dämpad och trött. Trött av all fysisk aktivitet jag har bedrivit men också trött av medicinerna. Så som jag ska vara. Nertryckt i skorna så jag inte ska ha en chans att bli manisk.

I morgon ska jag till Hudkliniken och kontrollera mina födelsemärken. Jag hade malignt melanom (hudcancer) för några år sedan och får gå på kontroller efter det. Det går nog bra, jag har inte sett något konstigt på kroppen, kollade igenom den efter duschen idag.

Min man pratar med mig hela tiden, han är lika pratglad som vår dotter, det är lätt att se vem som liknar vem, skönt att dottern inte har ärft mitt psyke. Jag försöker vara trevlig och glad. Love you!