Ännu en dag på jobbet är avslutad, jag har inte pratat med någon, utan bara jobbat klart och packat ihop och gått hem. Som jag alltid gör. Idag åkte jag efter jobbet med min man till en sjukgymnast på vårdcentralen. Han konstaterade att jag hade en bristning i bicepsen på bakbenet. Jag berättade att jag var sjukskriven 50 % och att det inte är något fel på mig fysiskt utan att det är psykiskt. Han sa att han kunde se det på mitt kroppsspråk att jag inte mådde bra, att jag går framåtlutad och hopkrupen, jag visste inte att det syntes så. Kanske kunde det göra mig gott att få träffa en sjukgymnast framöver och jobba med min kropp?? Lite positivt tänkande? Och hade jag svårt med folksamlingar, höga ljud, manliga sjukgymnaster? Nej det har jag inte. Så en sjukgymnast ska jag få träffa. Så kanske ska det onda i benet gå bort.