Idag har jag ätit lunch med min älskade man på stan. Mysigt var det! När jag är med honom kan jag ibland få en slags overklighetskänsla, att han egentligen inte finns, men när jag stryker min hand över hans kind och känner hans värme då vet jag att han visst finns! Ikväll har jag varit ute och försökt motionera. Det var mycket tungt då medicinerna gör så att det känns som om jag hade 5 kg:s hantlar bundna vid benen. Så trögt och tungt. Nu sitter jag nyduschad i soffan under en filt och smaskar på en apelsin. Snart börjar "Halv åtta hos mig". Favvis.