Först tänkte jag att det var omöjligt att komma ihåg saker från då jag var 5. Nu har jag suttit här och tänkt och jag kommer visst ihåg saker om jag anstränger mig. Jag kommer ihåg ganska mycket. Och det förvånar mig att jag redan som 5-åring är depressiv. Jag kommer ihåg känslan av att vara utanför, deppig, vill inte vara med, rädd, orolig och ångestfylld. Som 5-åring. Jag verkar ha varit depressiv hela livet. Och detta blandat med manier som liten. Extremt enorma fantasier som jag försökte få med min kamrater på. Det fanns ingen hejd på hur långt jag kunde sträcka mig för att kunna få leka på mitt sätt. De andra barnen var rädda för mig. Och jag hade problem med att kunna få en kamrat som stod ut. Jag blir rädd och ledsen när jag skriver det här. Jag har tydligen begåvats med psykiska problem redan från födseln.