Förbjudna tankar

Jag brottas med tankar jag inte ens vågar säga högt. Kanske kan jag lufta dem här. Jag har haft tät kontakt med en terapeut i många år, tror det är 4 år, upptill flera gånger i veckan. Jag har ibland varit rädd för vad som skulle hända om hon ville avsluta kontakten eller hur jag skulle kunna avsluta den. Jag har ju hela tiden vetat att hon är min terapeut och inte mamma även om det har känts så. Jag har på något sätt klamrat mig fast vid henne och hon har låtit mig göra det. Hon har inte på något sätt visat att hon ville skapa avstånd i terapin utan fortsatt att ringa och ha terapisessioner. Jag vill också säga att jag har dåligt självförtroende och är rädd för att vara självständig.

Innan jul blev hon sjuk och har varit sjuk sedan dess. Något med magen. Som hjälp nu har jag en arbetsterapeut som är på ett helt annat sätt, det är strikt profesionellt och vi pratar aldrig utom vid terapitillfället, det är alltså ingen jag ringer till även om jag mår mycket dåligt. Mitt dilemma är att jag VET att terapeuten ÄR på jobbet igen men hon hör inte av sig. Är det för att hon fortfarande mår dåligt eller är det för att hon inte orkar med mig? Är det mitt fel att hon är sjuk? Eller är detta ett bra tillfälle för mig att bryta? Eftersom jag förr eller senare kommer att måste göra det. Jag måste lära mig att vara självständig. Vara en egen person. Med egna konturer.