Var ute och gick en långpromenad. Det är konstigt att jag alltid har något att prata med min man om. Vi går och går. Pratar och pratar. En riktig lång promenad. Sedan hem och var trött. Låg en stund på sängen i solen. Hade fixat middag som stod i ugnen. Efter middagen kaffe och kexchoklad. Mycket gott. Min dotter är hemma från Lund den här påsken och hon åt med oss. Nu har jag vräkt i mig ännu mera godis. Kändes lyxigt och skönt. Min man och dotter är nu på fotbollsmatch och jag får vara ensam. Så skönt. Jag har ständiga tankar om att göra mig illa. Jag ska inte göra det. Så länge jag inte går till affären och köper grejer så blir det inte av. Jag måste hela tiden försäkra min man om att jag inte ska göra det. Igår tog jag "brun-utan-sol" kräm på armarna. Det blev alldeles fruktansvärt fult. Ännu värre. Måtte det snart försvinna....

Ska få träffa min läkare nästa fredag - vi ska väl diskutera om jag ska ha ECT eller inte. Jag försöker tänka ut vad jag vill. Är jag hjälpt av det? Hade jag mått ännu sämre om jag inte hade fått ECT??? Kan jag klara mig på enbart medicineringen? Jag vet inte vad jag vill. Jag tar väl skada av att få ECT också? Närminnet är ju helt klart skadat.

Kanske jag skulle gå och lägga mig igen....