Äntligen fredag

Jag sitter på jobbet men har ingen arbetslust precis. Idag ska mina föräldrar komma på besök och jag har förberett mig in i det minsta för att jag ska överleva helgen och inte vara ett vrak på söndag. Jag har ett väldigt komplicerat förhållande till dem. Mycket känslor och svårigheter. Jag var hos min ex-terapeut i onsdags och vi pratade mycket om att de ska komma. Själv är jag meset rädd för att jag ska göra något dumt när de har åkt på söndagen.

Jag har en vecka kvar till semestern. Det ska bli skönt. Bara härligt att ligga kvar i sängen på morgonen och slöa omkring.

Jag är lite uppstressad för en annan sak också, en sak som knuffar undan en massa andra tankar. Jag har fått veta att jag har malignt melanom, jag vet inte riktigt vilken grad än, ska få komma till hand- och plastik inom 2 veckor för borttagande av födelsemärket. Det känns lite som ett straff faktiskt, jag som har lekt med dödstankar i några år nu, och så händer det här. Jag är inte rädd, bara lite orolig att inte få veta vilken grad och hur mycket det är. Livet gör sina krumspring ibland. Grejer händer som man inte förstår varför av.

Ska försöka jobba lite igen.

Fika

I dag har vi varit på fika hos grannen. Det tillhör ovanligheterna eftersom jag aldrig vill. Jag kan orka en timme men sen vill jag hem igen. Jag vet inte varför, jag blir bara helt slut. Satt i 1½ timme, jag frös och i huvudet bara snurrade det. Till slut gick vi hem. Det var trevligt, jag ska erkänna det, men jag vill helst bara hem. Hem, hem. Sicken tråkmåns jag är.

Nu har jag duschat och tagit på pyjamas fast klockan bara är halv åtta. Jag har tagit en halv Oxascand och ska ta en Propavan också så jag somnar i tid, ska upp kl 05 imorgon bitti - dags att jobba lite igen.

Hoppas ni alla får en fin dag i morgon!

Motion

Idag har verkligen varit i motionens tecken. Är nöjd fast jag vet att jag borde skämmas för att jag aktiverat mig så mycket, när jag inte ska. Hm. Men jag åt mitt godis i går i alla fall. Duktigt!

Jag känner mig otroligt stabil och nöjd, vet att det är Zyprexa som gör mig så här. Som ett rakt streck. "Normal", jag känner mig normal. Det är så ovanligt så jag vet nästan inte hur jag ska uppföra mig. Jag är duktig flicka och tar mina Zyprexa....duktig duktig.

Vi är ensamma jag och min man, dottern i Halland och sonen i Sörmland. Utspridda barn. Hoppas det aldrig ska hända dem något. Jag är så glad över att jag har så bra förhållande till dem, i kontrast till hur dåligt jag har det gentemot min mor och far. De kommer till helgen och jag har bunkrat upp Oxascand mm. Som en verktygslåda - Panodil, mina neuroleptika, min kniv. Något för en var situation. Nejvars. Jag kommer att vara som en fiolsträng, det blir inte roligt. De ska vara här från fredag till söndag. Och terapeuten på semester. Vi ska lägga en strategi på onsdag, det ska bli skönt.

Nu ska titta på film - igår såg vi The Wrestler med Mickey Rourke, den kan rekommenderas!

Varm onsdag

Först - tack till alla som läser - jag har inte fattat hur jag ska kommentera era inlägg tyvärr men jag jobbar på det!

Idag var det sjukskrivningsdag, är alltid sjukskriven onsdagar. Dessa är för återhämtning mitt i veckan och det fungerar väldigt bra. Jag får nya krafter att jobba vidare med torsdag och fredag. Hade en träff med min extra-terapeut kl 15. Hade köpt en ny klänning som jag tog idag (dölja Zyprexa-kilon...), den var lång och gissa om jag svettades! Himlars. Tycker det är jobbigt att visa min ärriga arm, stod i bankomatkö och massor av folk efter mig som glodde i kön. Då ångrar man att man har varit flitig med kniven.

Var inne i en affär och svetten bara rann.. kände mig inte så fräsch. Tog en fika ensam innan jag gick till psyk. Min x-terapeut och jag hade ett bra samtal, jag är väldigt tacksam att jag fått dessa extra samtal. Jag är ju några veckor efter en mani men idag kände jag mig väldigt "normal", är trött på kvällen igen och det känns skönt. Vi pratade om Zyprexa och hon tyckte att jag skulle få prata med min läkare om alternativ. Det är ju så tråkigt det här skitsnacket om denna medicin, för den är ju onekligen väldigt bra för mig. Men om jag ska bli sämre i min ätstörning bara pga denna så känns det ju inte bra.

Ikväll har min man och jag gått två rundor i skogen, vi trodde det skulle börja regna och åska, men det bara försvann i horisonten, och det är lika torrt som förut.

Köpte en brun-utan-sol som jag nu testar på ena armen (min ärr-arm) för att se om hur det blir. Hoppas det inte blir för brunt, det kanske blir konstigt med en brun arm?? Säkerligen. Men det skiter jag i. I morrn blir det klänning igen men ingen lång. Ska ju bli lika fint väder i morgon. Skönt tycker då jag!

Blottade

Och jag skriver blottade därför att det var det det handlade om för mig idag. Vad ska man ha på sig när det är 27 grader varmt och man inte vill visa armarna? Jag tog kortärmat men har hela dagen passat på och stå rätt så det inte var synligt. Träffade min gamla chef och jag stod vänt så hon bara kunde se den ena armen. Löjligt förstås, men förståeligt.

Gick en stund på stan, hittade ingenting, jag går och väntar på att jag ska lägga på mig en drös med kilo eftersom jag blev tvungen att sätta in Zyprexa igen. Jävla skit. Men jag mår bättre psykiskt så jag försöker acceptera medicinen. Varför ska sån underbar medicin ha värsta äckligaste biverkan? Don´t know.

Joho och så bar det av till Maxi och det var ju jätteroligt. Nu har vi kommit hem min man och jag, vi har fikat och haft det trevligt. Jag sitter vid datorn ett tag och han är och praktiserar lite golf. Jag luktar mycket gott - var och provade parfymer på Kicks. Det är väl det närmaste jag kommer en egen flaska, det är ju så himla dyrt. Fastnade för Burberrys till 500 spänn.

Har varit en trevlig dag på jobbet idag, har fått ny arbetsplats och ska göra lite annorlunda arbete. Jag provade på idag och det känns bra. Det är en omplacering gjord av psyk och min chef. Jag tror det blir väldigt bra. Kanske ska jag få må lite bättre på mitt arbete.

Vilken varm dag! Och det kan jag känna på mina lår att det har varit - missade tydligen att smörja in vissa delar av kroppen med solkräm idag.... Men jag njuter av solen här hemma på baksidan på gräset, helt underbart. Jag avskyr badplatser och bassänger, så om min man vill dit får han åka själv. Här hemma får man ligga i fred och sköta sitt eget. Toppen tycker då jag!

Var uppe i skogen på eftermiddagen. Jag gick första runden och så vågade jag mig på att springa andra och tredje. Jag sprang jättesakta och höll tummarna för att mina muskler skulle orka. Och det gick bra. Jag hade MP3 och lyssnade på techno - och det gav fart. Jag har varit en löpare i massor med år tills jag fick Litium och andra medikamenter och musklerna tynade bort och min lust med. Jag sörjer det jättemycket. Jag sörjer att mitt liv är som det är med alla mediciner och skit. Jag kommer liksom inte över det. Vägrar liksom acceptera. Så mycket förhållningsregler som ska tas hela tiden. Usch.

Vi skulle titta på DVD i kväll men det gick åt skogen: Först en film om en dysfunktionell familj och jag började gråta och vi fick stänga av, sedan en film om ett dysfunktionellt äktenskap och då fick jag ångest. Sen stängde vi av hela skiten och tittade på tennis istället! Mycket bättre!! Det var en sån där lördag som inte blev myskväll.

I morgon är det fint väder igen - det sa de - och då ligger jag här ute igen - men insmord.... Jag har - på tal om sol - fått ett jättekonstigt födelsemärke som jag var på vårdcentralen för igår - de tyckte det var fult och nu ska de ta bort det för analys. Säkert har jag hudcancer. Vilket ödets ironi i så fall. Jag som tänker på döden hela tiden. Men inte nu, för nu ska jag sova. Kanske.

Hade en tråkig dag på jobbet, väntade bara på att få gå därifrån. Träffade min man på stan och vi tog en jättegod sallad. Så tittade vi lite i några affärer innan vi hyrde några DVD och åkte hem. Det har varit en lugn kväll med först Sverige mot England - som vi förlorade ju förstås - sååå irriterande! Sen en dokumentär om Michael Jackson, jag tycker det är jättesorgligt att han dog så tidigt och att hans liv blev som det blev.

Nu sitter jag här och försöker bli trött, har en släng av min hypomani kvar, det är svårt att komma till ro på kvällarna, jag fattar det inte riktigt....