Jag sitter på jobbet men har ingen arbetslust precis. Idag ska mina föräldrar komma på besök och jag har förberett mig in i det minsta för att jag ska överleva helgen och inte vara ett vrak på söndag. Jag har ett väldigt komplicerat förhållande till dem. Mycket känslor och svårigheter. Jag var hos min ex-terapeut i onsdags och vi pratade mycket om att de ska komma. Själv är jag meset rädd för att jag ska göra något dumt när de har åkt på söndagen.
Jag har en vecka kvar till semestern. Det ska bli skönt. Bara härligt att ligga kvar i sängen på morgonen och slöa omkring.
Jag är lite uppstressad för en annan sak också, en sak som knuffar undan en massa andra tankar. Jag har fått veta att jag har malignt melanom, jag vet inte riktigt vilken grad än, ska få komma till hand- och plastik inom 2 veckor för borttagande av födelsemärket. Det känns lite som ett straff faktiskt, jag som har lekt med dödstankar i några år nu, och så händer det här. Jag är inte rädd, bara lite orolig att inte få veta vilken grad och hur mycket det är. Livet gör sina krumspring ibland. Grejer händer som man inte förstår varför av.
Ska försöka jobba lite igen.
2 kommentarer:
Heja på dig. Tänk att det bara är en vecka kvar till semestern. Själv har jag flera månader innan jag får vintersemester igen. Eller ett år till nästa sommar.
Oj, du har då mycket att tänka på. Hoppas du får tid att landa lite på semestern. Låter knepigt att behöva gå och vänta på "domen" om hur allvarlig sjukdomen är. Varför sånt händer, ja det kan man undra men man får sällan några svar...
Ta hand om dig så gott du kan, kram.
Skicka en kommentar