Idag har verkligen varit i motionens tecken. Är nöjd fast jag vet att jag borde skämmas för att jag aktiverat mig så mycket, när jag inte ska. Hm. Men jag åt mitt godis i går i alla fall. Duktigt!
Jag känner mig otroligt stabil och nöjd, vet att det är Zyprexa som gör mig så här. Som ett rakt streck. "Normal", jag känner mig normal. Det är så ovanligt så jag vet nästan inte hur jag ska uppföra mig. Jag är duktig flicka och tar mina Zyprexa....duktig duktig.
Vi är ensamma jag och min man, dottern i Halland och sonen i Sörmland. Utspridda barn. Hoppas det aldrig ska hända dem något. Jag är så glad över att jag har så bra förhållande till dem, i kontrast till hur dåligt jag har det gentemot min mor och far. De kommer till helgen och jag har bunkrat upp Oxascand mm. Som en verktygslåda - Panodil, mina neuroleptika, min kniv. Något för en var situation. Nejvars. Jag kommer att vara som en fiolsträng, det blir inte roligt. De ska vara här från fredag till söndag. Och terapeuten på semester. Vi ska lägga en strategi på onsdag, det ska bli skönt.
Nu ska titta på film - igår såg vi The Wrestler med Mickey Rourke, den kan rekommenderas!
1 kommentar:
En sån bra relation hoppas jag att jag skall få med mina barn. Det är ju inte en så bra mellan mig och mamma och min pappa har jag inte pratat på flera år.
Skicka en kommentar