Varm morgon

Jag var hemma igår och ska vara hemma idag också pga min hypomani. Jag kan inte vara på jobbet. Jag får bara inte göra fel där och jag kan inte garantera att jag inte kommer att göra fel. Det är vid tillfällen som nu som jag förstår att man är sjuk. Att min hjärna inte riktigt är som den ska vara.

Igår hade jag kontakt med psyk och medicinen sågs över och de gjorde lite ändringar. Och jag mår faktiskt bättre idag. Hjärnan är lugn och jag kan tänka en tanke helt ut. Så SKÖNT!
Min skötare var hemma hos mig igår och vi gjorde i ordning dosetten, jag klarade inte av det - låter ju knäppt - men det var ju det jag var. Hon tvingade mig dessutom att äta en hamburgare. Först blev jag rasande, men när jag väl hade ätit den blev jag mätt och lugn, och det är inte känslor jag brukar känna, att bli mätt alltså. Jag tror inte att jag har varit mätt på flera månader.

Tyvärr hade jag hunnit köpa en hel del och jag hade ett jättegräl med min man, men vi hann bli sams innan sängdags och det är jag tacksam för. Och blusen för 900,- ÄR fin....

Jag har tappat aptiten, förstår inte det, jag som trodde jag skulle få stor aptit efter insättande av Zyprexa men det har det inte gjort. Jag ska inte gå ner mer nu - har gjort det - min man och skötare säger att medicinen inte har någon verkan när jag äter dåligt. Alltså, medicinen är mer verksam om jag går upp i vikt. Hmm.

Njuter förresten av min dotter som har kommit hem. Vi har redan hunnit fika ett antal gånger och uteplatsen är iordninggjord med duk och blommor på bordet. Igår hade vi faktiskt 30 grader där ute.

Snart ska jag ge mig ut i skogen för en promenad, jag hoppas jag inte är för seg. Stod med mina piller i handen förut och undrade om jag skulle låta bli att ta dem tills efter promenaden (är rädd jag är för zombie-seg) men jag tog dem. Jag ska ju inte börja trixa med dem utan ta min piller. Tacksam!
Bless you!