Livet rusar i väg och nu har mina föräldrar och svärföräldra börjat bli gamla och med det lite skröpligare kroppar. Svärfar åkte in på sjukhus igår, han har fått en stroke. Vi (min man och son) var och besökte honom på sjukhuset tillsammans med svärmor och svägerska. Han låg naturligtvis inte i sin säng, han var ju inte sjuk som han sa.... Han har nog svårt att acceptera att han har blivit sjuk, han är aldrig sjuk säger han. Kanske är det så, människor i min ålder vill inte heller få sjukdomar, kanske är det så att jag eller min man någon gång kommer att vägra inse att kroppen åldras. Jag har svårt att t ex tolerera mina små grå hår som jag har fått, och min hud som börjar hänga. Usch då, det låter som jag skulle vara en kalkon.
Efter sjukhusvistelsen gick vi till affären och delikatessavdelningen och köpte färdigmat - mycket gott, och så slapp jag göra någon mat. Idag är en annan dag, min son kommer för morsdagsmiddag och jag ska göra en gryta med fläskfilé. Som jag ska äta. Zyprexa gör mig hungrig som en varg, det är helt otroligt. Jag försöker äta precis som förut och kanske kan jag hålla vikten då.
Träffade föresten en kompis igår som jag inte sett på länge. Hon vet inget om mig och mina problem och det kändes så skönt att sitta och prata med henne om allt annat. Riktigt skönt att få slippa älta sjukdomar. I fredags träffade jag en annan kompis och det var bara "psyk-prat" och det kan ta musten ur en. Hon sa att om jag inte hade kommit så hade hon gjort sig illa. Det kändes som att jag var ansvarig för hennes hälsa, vilket jag inte vill.
Igår satt jag och läste lokaltidningen och där hittade jag tre sidor med "grattis på mors dag", hälsningar både med bild och utan bild. Jag tittade genom allt ihop och höll på att sätta kaffet i halsen då jag hittade en bild på mig själv och med texten - grattis på mors dag, du är världens finaste mamma" - som barnen hade skrivit och skickat in. Jag grät massor och tyckte att det var så fint gjort, speciellt efter att jag har mått så hysteriskt på sistone, och ändå så skriver de så där fint. Älskade barn.
Nu ska jag ut och gå, fast det är tidig morgon. Jag vaknade 06:30 och kunde inte somna om. Ha en bra dag alla!
7 kommentarer:
Fint och tänkkvärt inlägg, verkligen, det är sådant här som jag "gillar" att läsa!
Ja, det är ju tragsisk när människor blir sjuka och gamla, inget någon vill vara med om, men som sagt det är en del av livet.
Att bjuda på sina tankar i och kring detta tror jag bara är "nyttigt"!
Mitt grånande hår har jag faktiskt inga problem med alls, inte ens att håret börjat minska och jag har fått mera ansikte att tvätta, det gör ingenting. Värre är det här med "hänget", sidoflankerna vid kinderna har börjat ändra form och dra sig ner mot marken, det har jag djävligt svårt för varje gång jag ser mig i spegeln!
Jag har av naturen en liten bister uppsyn, så nu när vinkeln på kinderna dessutom håller på att ändras så ser jag sträng och arg ut enligt andra och det är jag ju inte alls! Bara lite småförbannad så där i största allmähet! (ler)
Jag kompenserar nu mina hängande kinder med att le lite extra, det har nu resulterat i att jag både ser ond, sträng och lät galen ut!
Ja, det är fan inte lätt det här med begynnande åldrande, men vi kan ju hjälpa varandra in i framtiden du och jag, genom att bloga om "eländet"! (ler)
Ha en fin fortsat Söndag!
Kram ifrån Peter!
PS: Som du ser så har jag börjat kommentera igen, så sakteliga, detta är första komentaren på länge!
Är fortfarande lite "låg" det här med min Frus sjukdom eller rätare sagt hur hon blir behandlad av svensk sjukvård tar mig "hårdare" och "hårdare" för varje år, det blir tragiskt inte bättre på vårdfronten fast man skulle vilja hoppas på det!
Hennes sjukdom isig har vi accepterat sedan länge, men inte att folk inom vården är cynsika och otrevliga, det accepterar jag aldrig, då förvandlas jag till "Ulv Röde", ja du vet "Vikingahövdingen"! (ler)
Som sagt ha det bäst!
Fast ni har det bra ni tjejer, det funkar ju fint att färga håret........en del säger att det kan man göra också....på den punkten är jag obveklig....aldrig över min döda kropp att jag går runt och ser "nyfärgad" ut!
Oj, nu "tryckte jag visst på genusknappen"......hm...kanske inte bra, men det är lika bra att jag är uppriktig så din och min relation kommer att fungera i framtiden! (ler)
Har en bestämd åsikt om att man ska inte färga håret och de ska fan i mig inte vaxa kroppen heller, fast i ärlighetens namn har jag varit svag i "tron" och det var när min Dtter ville vaxa mi rygg, jag håll på att gå med på att hon skulle få göra det...men som sagt det var i ett mycket svagt ögonblick och dessutom var det för att göra henne lite glad, det är tufft för henne att ha haft en svårt sjuk Mamma hela hennes uppväxt....jag hejdade mig i sista sekunden och min Dotter fick 1000 spänn extra at handla kläder för istället! (ler)
Nu måste jag kanske sluta kommentera eller.............?
Hmmm.......låter lite fel i inlägget, det är inte "man" som ska färga håret utan "män"...alltså vi karlsluskar som ska låta bli sådant! (ler)
Kram ifrån Peter!
Det där med ålder är väldigt knepigt. Förr om åren gick jag omkring och önskade att jag skulle fylla 30 snart, för jag inbillade mig att i den åldern skulle jag ha en riktning och mening med mitt liv. Nu är det två år kvar och jag är inte alls säker på att jag kommer att ha hittat de sakerna då. En sak är säker: Jag vill inte bli gammal. Jag vill inte att min kropp ska svika mig, att allting går trögare. Men jag antar att det är oundvikligt.
Kram!
Jag har inte haft åldersnoja innan, men nu börjar det smyga sig på efter att jag fått en ålderskrämpa, artros i ryggen, och min man (som är lite äldre) har flera problem. Har börjat spana på rollatortanterna, kommer jag att gå så snart, långsamt, trevande, färdig att falla när som helst? Och utseendet ska vi inte tala om, jag har länge levt på att jag "ser ung ut" men det varar ju inte för evigt. Nu börjar jag få en tant-image. Och det kanske hade varit okej om jag känt mig som en tant inuti, men jag är fortfarande osäker, okunnig om mycket, oklar över min plats i världen. Inte kul.
Så mysigt att dina barn gjorde en sån sak. Man kan duga som mamma även om man inte är perfekt.
Hoppas du själv får en bra dag!
Vilka gulliga barn du har, det måste verkligen värma i hjärtat. Hoppas du får en riktigt härlig dag och NJUT av att det är DIN dag.
Kramar!
Hej Peter! Tack så jättemycket för dina ord - jag ska läsa det flera gånger, det var mycket att ta in men du skriver så fint. Hoppas du får en underbar söndag! Miriam
Kära Chai, Charlyene och My - tack ocså för era ord till mig. Det värmer att någon "orkar" skriva några ord - men det värmer jättemycket. Kram till er alla!
Skicka en kommentar