måndag 13 juli 2009

Kväll

Sitter ute på altan och njuter med datorn. Ganska fint väder och jag har bara tre dagar kvar att jobba innan semestern. Det ska bli skönt!
Jag har tänkt på forumet för bipolära, jag har ju varit med i många år nu och haft stor glädje av det. Har det fortfarande också, men på ett annat sätt. Jag har lärt mig så mycket om min sjukdom och kan mig själv väldigt väl. Jag vet exakt vad som händer, när det händer, om det händer och vad jag ska göra. Och medicineringen är ju maxad och jag mår ganska bra bipolärt. Jag hoppas det håller i sig. Och därför har forumet blivit något jag läser mest, jag har liksom inga frågor längre, ibland försöker jag svara men på något sätt är jag trött på hela diagnosen och allt det för med sig. Trodde väl aldrig att jag skulle komma hit. Det känns underligt. Underligt att det gick att komma hit. Plötsligt styr inte diagnosen mitt liv längre. Den är mera en del av mig men är inte så framträdande längre.

Nu råkar jag väl ut för värsta bakslaget nu när jag skriver så här. Precis som när allt går bra så får man diagnosen hudcancer. Så får man hålla på med tankar på det istället. Söka och googla. På malignt melanom och inte på bipolär II.

Ska flytta min arbetsplats närmare de andra kollegorna jag har, det blir spännande, jag hoppas det går bra. Jag är lite rädd för att jag ska misstrivas. Jag måste sitta i ett rum med tre andra, det kommer att bli mycket folk och jag som är lite osocial av mig kanske får panik? Har satt mitt namn på allt jag äger och har på jobbet, de ska flytta mina grejor när jag är på semester. Inget som är mitt ska försvinna....

Pratade med min dotter, hon är på fotbollsmatch i kväll - IFK Göteborg mot AIK, det lär bli livat, jag hoppas de håller sig undan alla galna supportar.

2 kommentarer:

S sa...

Livet går igenom faser. Det kan vara svårt att ställa om sig ibland, man känner att en förändring är nödvändig men det känns som osäker mark under fötterna ett litet tag.

Grattis till att ha fått hyfsad koll på det bipolära. Väldigt trist med din nya sjukdom dock. Jag hoppas det kommer gå bra.

Anonym sa...

Vad härligt att få komma dit du är nu. Jag har nog en lång väg dit skulle jag tro.

Usch att flytta närmare skulle jag inte våga. Eller bara om dom höll sig till sitt utan att prata med mig utan att blivit tillfrågad kanske det skulle gå bra.