Jobbat klart

Jag har jobbat klart för ett tag. Äntligen semester. Jag ska försöka få till en bra semester för mig. Jag känner att jag stängt in en massa känslor de veckorna min terapeut haft semester. Ska väl till henne nästa vecka och då blir det ungefär som att trycka på en knapp och sen bryter jag ihop, för så känns det.
Jag är jättetrött i kväll. Har jobbat och var uppe kl 5. Sen har vi haft övernattningsgäster och det är påfrestande. Jag har också varit mycket aktiv i skogen... promenader hela tiden. Ikväll har jag stoppat i mig en drös med godis, känns både bra och dåligt.
Och så är det det med hudcancern som sitter som en tagg i mig. Jag har så svårt att ta till mig att jag fått diagnosen malignt melanom. Precis som det tog mig 3 år och fatta och inse att jag var manodepressiv. Jag är rädd att cancern har spridit sig.

Det är skillnad på det att bestämma om man ska dö, eller när döden lurar bakom hörnet och man inte kan göra något åt det. Vill jag dö? Vore det skönt? Att få slippa härifrån? Ja det kanske vore skönt. Ska cancer göra valet för mig?

Ringde till hand och plastik igår, det är några veckors väntetid, så jag får stå ut. Och sen när man har opererat sig så dröjer det ju ytterligare några veckor innan man får besked om cancern togs bort i sin helhet eller om den spridit sig.

Ja, nu blev det ju muntert. Glad var jag när min man kom och hämtade mig på mitt jobb och vi åkte till ett jättemysigt fik och tog en kycklingsallad. Jag verkligen älskar min man. Han är helt underbar för mig. Jag känner mig verkligen älskad och det är han som håller mig uppe och som gör att jag inte gör mig illa.