En allt möjlig dag

Vaknade - eller blev väckt kl 7 - men det gjorde inget. Hade planerat en hel del denna dag. Tyvärr är det min ångest som styr det mesta. Fick ätit i lugn och ro och sedan städade jag en hel del och sedan ut i skogen för att promenera. Var duktig och lät det räcka med två varv istället för tre. När jag kom hem hade min dotter vaknat. Hon är hemma över sommaren och vi kommer väldigt bra överens. Det är inte så stor ålderskillnad mellan oss och vi tycker om samma saker och bandet mor-dotter finns inte. Ibland är det en nackdel därför att jag ibland behöver vara mamma och inte kompis.

Det har varit en fin dag idag, och eftersom jag har semester satt vi länge i trädgården och solade. Jag försöker att inte vara så mycket i solen pga min hudcancer, men smörjer in mig väl. Jag har blivit "vän" med diagnosen mer än jag varit förut, och idag kom papprena från kirurgen att jag ska dit på måndag för operation. Det känns väldigt bra att det blir av så jag inte behöver gå här och bekymra mig och undra om de har glömt bort mig.

Kl 13 kom min terapeut hem till mig, jag hade "jagat" bort min dotter pga det, hon for iväg för att ligga på ortens bad. Vi pratade en hel del och så gjorde vi mat tillsammans. Vi lagar mat för att jag ska vänja mig vid att vara i köket och bli "vän" med maten. Jag har ju ett ganska kraftigt hatförhållande till maten. Men idag var det ganska kul, jag blev bara upprörd nån enstaka gång. Och medan maten kokade en timme så satt vi i vardagsrummet och pratade. Att sitta ute var för varmt och det var även för varmt på altan.

Ska lägga mig tidigt ikväll, är trött, blir alltid det efter terapisessioner. Tack och adjö!