Har bytt arbetsplats nu och fått nya "jobbarkompisar". Det är egentligen inte kompisar, utan jag tycker ganska illa om dem allihop. Jag håller på att isolera mig med att inte prata med dem, jag är mest bara tyst. Vi äter lunch tillsammans men jag försöker snabba mig på, eftersom de är snabba till att kommentera t ex att jag äter för fort eller hur lite jag äter eller varför jag inte äter upp. Så då blir det till att jag är färdig med att äta när de sätter sig.
Min integritet är hög, jag vill inte bjuda på mig själv, jag vill inte ge dem ett inblick i mitt liv, för mig är de obekanta som jag bara delar rum med. Måste man tycka om sina arbetskamrater? Nej. Men kanske kunde jag vara allmänt artig? Ska försöka det. De kan se mig skratta, men mina inre tankar får de aldrig.
Är sjukskriven idag - min lediga dag - men jag har haft ganska tråkigt. Försöker hitta på något att göra, men medicineringen gör mig slak och tråkig. Tänkte jag kunde rita lite, men vad skulle det vara? Min fantasi är död. Fast inte begraven hoppas jag. Och inte har jag fått svar från sjukhuset om cancern har spridit sig eller inte. Förmodligen inte eftersom det dröjer så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar