Jaha, så var det jobb igen. Jag tyckte först att det skulle vara roligt att få lite struktur på vardagen, men sedan började jag tvivla. Jag har bytt arbetsplats (samma ställe - annat rum) och fått nya jobbarkompisar. Jobbarkompisarna är runt 55-65, jättenegativa, bittra och pratar bara massa skit om ledningen, cheferna etc. Usch. Inget uppfriskande samtal om positiva saker. Man blir helt grå bara av att sitta i samma rum som dem.
Sen var jag hos terapeuten och pratade, tyckte inte att det var så mycket att dryfta, men timmen gick snabbt och så var det tåg hem och en liten fika. Mina svärföräldrar kom förbi med min dotter och ungefär 60 paket mums-mums. Halleluja! Är man lite nere kan man ju ta en kopp kaffe och mums-mums till man dör av sockerchock. Men det var ju väldigt snällt då. Ja inte att jag skulle dö då - men att de kom förbi...
Nu är jag jätteorolig, stressad och uppjagad. Här satt jag i godan ro och så plötsligt ringer min mor och säger att hon kommer imorgon!!! För övernattning. Alltså! Hur ska jag klara av detta? Hon ska sova här. Jag sprang och tog ett litet stabiliseringspiller för nerverna, så jag mår lite bättre nu. Jag skrev ett akutbrev till terapeuten - hon får träffa mig på onsdag (stackars henne...) så får jag ett tillfälle att bege mig hemifrån (är sjukskriven varje onsdag) - och stanna borta länge tills hon åkt igen. Kan ju sitta på biblioteket tills det mörknar.
Detta är god träning i att STÅ UT! Jag får stanna kvar i min ångest - så är det bara. Jag ska klara detta utan att bli destruktiv.
1 kommentar:
Usch för såna människor som stjäl energi. Hoppas att det skall bli bättre på ditt jobb.
Min mamma är också en sån som stjäl energi och det är lika jobbigt att ha henne här som du har det men kanske inte lika ångestfylld.
Skicka en kommentar