fredag 7 augusti 2009

Skönt till slut

Ja, till slut blev det skönt att sitta på altan, det har varit allt annat än kallt idag, och så har det väl varit i hela Sverige också.

Idag har jag varit på stormarknaden med min terapeut, vi har övat på att handla i affär, det låter helt sjukt och det kanske det är också. Min man hatar att jag åker dit, han tycker inte om idéen, och han tycker inte om terapeuten. Jag känner mig fånig, jag är snart 43 år och kan inte åka och handla ensam. Hur pinsamt är det??? Sen är det så att han inte vet hur dåligt jag egentligen mår, för att jag inte berättar hela sanningen för honom. Men i allafall, jag var där nån timme idag, det gick väldigt bra den här gången, jag är nöjd och min terapeut var nöjd.

Sen har jag varit ute på promenad i 1½ timme och inte skött matintaget som jag ska. Jag VET att det är löjligt och att de som ska hjälpa mig snart ger upp, alltså - varför ska de ge järnet för mig när jag är helt omöjlig att hantera?

Nog om mitt jävla trasiga psyke - nu är det kväll, vi har fikat och sen är det film-tajm, det ska bli så skönt att få sitta ner och bli underhållen ett tag, glömma all skit.

I morse vaknade jag tusen gånger och låg och vred mig av och an, drömde om psyk öppenvård som inte ville veta av mig, det var faktiskt en hemsk känsla, jag var som osynlig. Jag kan säkert analysera denna dröm i tusen bitar, men det ska jag inte göra, för det är pinsamt om det kommer fram att jag egentligen inte klarar mig utan psykvården, alltså jag är ju så gammal nu! Skulle sola mig i dag och det är på kroppen man ser det - sönderfallet alltså - huden på insidan av benet hänger, huden på överarmarna hänger... etc, etc. Det går bara nerför.

Nej nu får jag ge mig i min självömkan, jag önskar er en trevlig helg!!

2 kommentarer:

S sa...

Känner starkt med dig. Jag kan också tänka att när man är över 40 då "borde" man klara av livet, och inte ha en massa rädslor och osäkerhet. Men det är ju inte så att problem alltid följer en åldersmall. Andra 40-åringar kan ha problem som kanske inte klassas som psykiska, men som ändå drabbar både dem själva och omgivningen. Men det är liksom mer accepterat att vara en okänslig typ som trackar andra än att vara den känsliga typen som tar åt sig.

Duktigt av dig iallafall att gå till stormarknaden! Ha en skön kväll.

Anonym sa...

Jätteduktigt av dig att klara av stormarknaden. Strunta i vad din man säger om din terapeut bara du är nöjd med honom eller henne.