Måndag

Känner mig helt tom i huvudet, jag har redan glömt vad jag gjorde i morse. Jag glömmer väldigt mycket nu för tiden, jag skyller på pillerna.

Jag var på apoteket och hämtade ut medicin - inte den dyra sorten som tur är - är jättefattig just nu. Men jag hörde mig för hur jag ska göra om jag inte har råd till medicin till 1900 och 2000 kronor. Om jag måste hämta innan lön får jag ta det på avbetalning.

Sedan tog jag tåget in till stan och hängde upp nya gardiner i min sons lägenhet (jag städade inte fast det kliade i fingrarna), det blev riktigt bra. Han hade fest i helgen och det var säkert 500 burkar här och där. Det var nästan så han ångrade att han hade haft fest sa han, eftersom det blev så stökigt efteråt. Jaså minsann - han lär sig....

Min dotter och jag är ensamma hemma i kväll, jag är orolig som vanligt, vet inte varför, mest som en slags panikkänsla med ångest i magen, om nån fattar vad jag menar. Ska väl ta ett litet gyllene piller om ett tag för att må bättre. Vi ska titta på nåt kul på tv, inte mycket annat att hitta på när det plötsligt blev tråkigt väder. Jag har vilodag idag och ska inte ut nån stans. Det ska jag klara av.

Min man jobbar borta i kväll och kommer hem kl 23, för sent tycker jag. Jag gillar inte när han inte är hemma. Tänk så sammansvetsade vi är, jag och min man. Jag är helt beroende av honom, hans närhet, kramar och snälla ord. På ett barnsligt sätt vill jag mest att han ska vara hemma på kvällarna, det blir så oroligt annars. Otryggt. Han är allt för mig. Det trygga hållpunktet i all röra. Att han står ut. Det fattar inte jag.