Sicken kärring jag känner mig som, en sån kärring som jag föraktar och som brukargee insändare i tidningen. Jag avskyr skrikande ungar, verkligen skrikande ungar. Måtte de snart gå in och äta. Slutade tidigt på jobbet idag och åkte hem i värmen, helt underbart med värme även om jag alltid fryser och aldrig kan ha kortärmat pga ärr och frossa. Druckit kaffe och läst Se&Hör, mycket underhållande.

I fredags kom mina föräldrar och det innebar en påfrestande helg. Igår var jag så utmattad så jag inte orkade någonting. Jag låg på soffan och sov efter att de hade åkt hem. Jag kan inte förklara varför jag mår som jag gör, det är en kaskad av känslor i mig som jag inte kan förklara. När hon ger mig en puss på kinden startar ett våldsamt raseri i mig och jag får lust att smälla till henne. Känslor som bara dyker upp utan att jag förstår varför. Jag vet inte om jag orkar analysera det fast jag och min man försöker sitta och prata ut om vad som hände och varför. Bäst att acceptera helgen som den var och gå vidare.

Och nu får jag acceptera jävla skrikungar.