fredag 20 maj 2011

Trött och mätt och nöjd. Tittat på film och flytt från vardagen lite. Precis efter filmen ringer min mor och vill ha en rapport om hur vi har det, vem som gör vad och vem som är var. Jag blir så trött så jag knappt orkar prata. Men svarar så gott jag kan och orkar. I morgon är Göteborgsvarvet och det sticker i hjärtat, det var ett lopp jag ofta var med på innan jag blev sjuk, men nu är det inte så längre. Livet ändrar sig. Nu går jag aldrig ut och träffar aldrig folk och läser inga böcker. Och definitivt inga långlopp. Jag ska vara mätt och glad och nöjd i allafall. Få sova och vara nöjd.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Sprang du hela Göteborgsvarvet? Min syster var med för några år sedan, men hon gick en hel del av vägen. Tycker ändå det är starkt att slutföra något sådant. Det är ju skittråkigt att du ska behöva undvara sådant som är kul, bara för att en sjukdom kom och slog klorna i dig. :(

Kram!

Miriam sa...

Jo - jag sprang tre stycken. Det gav mig självförtroende och styrka. Vad kan jag nu liksom? Jag får väl vara tacksam över att jag orkar gå promenader i rask takt. Det är inte dåligt det.

S sa...

Livet förändras. I mina starkare stunder försöker jag tänka "ja men jag har iallafall upplevt det en gång, bättre än ingen gång", fast det är inte alltid jag lyckas vara så accepterande.

Kram!