Jag är rätt ensam men det är mitt eget val. Att jag inte orkar mer än att gå till jobbet och hem därifrån. Ensam. Idag gick jag min runda i skogen och snavade och föll handlöst på gruset och slog upp händer, knän och höft. Blodet rann. Efter det gick jag hem lite yr och illamående och duschade av mig grus och blod. Nu mår jag bättre.
Min käre man och jag åkte och storhandlade. Det är ju inte speciellt roligt men nödvändigt. Nu är kylskåpet fullt och det gör mig lugn.
Varför skriver jag egentligen? Eftersom den här dagen och många andra dagar är helt innehållslösa. Det samma varje dag. Jobb. Hem. Sova. Ångest i varierande grad. Och hur jag klarar av det. Oftast klarar jag av det. Mer eller mindre vet hur jag ska göra. Stå ut.
Love you!
3 kommentarer:
Oj vilken vurpa! :( Hur mår du nu?
Ja du, varför skriver man? Ibland tycker jag att jag tänker bättre när jag ser bokstäverna på skärmen. Som att jag inte ens vet vad jag tänker förrän jag försöker formulera mig i skrift. Och även om man skriver om hemskt vardagliga saker så är de också värda att skrivas om, allt det som bygger upp den största delen av ens liv. Kanske har man en ny liten tanke just den dagen. Kanske inte. Det spelar ingen roll. Man har en alldeles egen kanal att uttrycka sig på, på sitt eget vis. Det är inte illa.
Kram!
Det lät som ett otrevligt fall. Hoppas att det inte gjorde alltför ont. :(
Kram!
Tack för era svar! Det värmer att veta att någon läser mina innehållslösa inlägg! Kram på er!
Skicka en kommentar