tisdag 31 maj 2011

Osams med maken. Jag kan förstå det, att det sliter menar jag. Jag är nervös och orolig och han har åkt till jobbet och jag kan inte prata med honom. Be om ursäkt liksom. Är hemma några timmar så här på morgonen innan jag åker till jobbet. Ska gå på stan en liten stund, avkoppling. Känner mig lite svag idag, gått ner nåt kilo, orkar inte tänka på det. Skrivit matdagbok och ljugit. Ska till skötaren i morgon och visa fram matdagboken. Jag ljuger och lurar mig själv. Ynkligt. Jag är en jobbig ynklig människa som är påfrestande för omgivningen. Men det är en helt underbar dag idag, varmt och soligt, skönt. Det blir att plocka fram någon klänning. Efter jobbet ska jag fika med en kompis, jag orkar egentligen inte men ska tvinga mig, göra något annat.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Är du verkligen så betungande för att du är sjuk? Är det inte snarare sant att du skulle ändra på det om du kunde?

Kram!

S sa...

Jag tänkte precis det som Charlyene skrev, att du skulle säkert hellre varit frisk om du fick bestämma själv. Ibland får vi dela varandras bördor och det är normalt, så är det att vara människa.

Kram!

LillaMy sa...

Kram!