tisdag 26 oktober 2010

Jag är en envis själ och det är konstigt att jag inte kan utnyttja det när det gäller mitt eget psyke? Kanske för att det är så svårt, mitt psyke alltså. Jag var hos terapeuten igår och vi pratade om saker för tusende gången och jag satt där och tänkte att hon måste ju vara helt urless på att att kvarnen mal så sakta?

Jag storhandlade på en cykel igår. Alltså jag handlade som om jag hade en bil som stod där utanför redo att ta alla mina kassar. Jag hade ingen bil utan en cykel som jag hängde alla varorna på. Så jävla envis, jag bara SKULLE hem. Efter mycket slit kom jag hem till slut och fingrarna var sedan länge blodfattiga och blå.

Då kan jag minsann, men när det gäller t ex att slappna av inför tanken på att jag ska fortsätta ha kontakt med terapeuten så blir allt så komplicerat även om jag vet att jag är välkommen. Skulle önske jag fick ro i själen att ta det lugnt, slappna av, jag ÄR accepterad, det är ok. Även läkaren tar emot mig och det är ok. Jag avbokade en tid till läkaren förra veckan därför att jag trodde att det säkert var fel och att hon egentligen inte ville ha mig där. Igår fick jag veta att jag absolut inte skulle ha avbokat tiden och nu fick hon ge mig en NY tid. Bara för att jag är så osäker. Så trött jag blir på mig själv.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Kanske du helt enkelt saknar rätt verktyg? Det spelar ingen roll hur envis/uthållig en är om en inte tror på sig själv. För ingen envishet i världen räcker till om en inte kan kanalisera det till att uppnå ett mål.
Det är ju här som vården borde komma in och hjälpa en, så att en kan utnyttja den styrka en har inom sig. Men de verkar vara rätt dåliga på det.

Kram!

S sa...

Jag tror att många har svårt att utnyttja sin inneboende styrka. Det är rätt knepigt att vara människa.

Sedan kan jag tycka som Charlyene att du borde få mer hjälp med att hitta vägar att använda din styrka konstruktivt. Och då menar jag inte bara att någon ska stå och säga till dig "gör det och det" men att man verkligen utgår ifrån den plats där du står och går därifrån. Nu vet jag förstås inte exakt vilken hjälp du får, kanske jobbar ni redan på detta sätt, men nog känns det som om du kunde behöva ännu mer. För du har ju styrkan, bara du hittar riktningen!

Kram!

Miriam sa...

Charlyene: Ja det är möjligt att jag har fel verktyg, kanske är det mina behandlare som misslyckats och inte jag? Jag har lätt för att ta på mig "skulden". Ska räta på mig lite och inte låta mig knäckas.

Miriam sa...

S: Ja min inneboende styrka har varit just inneboende under en lång tid. Jag märker det även på jobbet där jag svajar. Jag är annars en envis kvinna som är på fel spår känns det som.