Min käre man sliter och jobbar och jag som jobbar halvtid får gå hem efter halva dagen. Jaghör hur han tycker det är orättvist. Men jag kan inte hjälpa det. Jag har jobbat hårt idag, inga pauser, inget prat, jag är en helt osocial varelse som har dragit mig bort från allt och alla på jobbet. De tror nog inte att jag kan prata.
Jag gjorde mig illa idag igen. Det är svårt att förklara, det blir som ett gift, en tvångstanke, en ventil, en utväg, ett straff - you name it. Aldrig mer. Det sa jag förra gången också. Stackars min kropp. Och stackars mig. Jag måste få säga det.
Nu ska jag alldeles strax gå ut en sväng. Det är sol ute och ganska "varmt".
6 kommentarer:
Den som tycker att det är orättvist att du går hem efter halva dagen kan ju få byta med dig - men då inte bara få kortare arbetstid men också ångest, tvångstankar, depression, alltihop! Undrar hur många som egentligen vill byta?
(Sen förstår jag att det kan bli knepigt i ett förhållande om ekonomin blir skral för att någon är sjukskriven och båda känner sig extra pressade.)
Kram!
Vissa saker är beroendeframkallande. Kanske finns det någon avgiftning att få i framtiden?
Hoppas att det var skönt i solen.
Kram!
S: Det har du rätt i. Vem vill byta till sig mitt psyke? Ingen tror jag. Att vi förlorar pengar gör det ju inte lättare precis. Kram!
Charlyene: Det vore ju inte så dumt med lite avgiftning, så praktiskt! 8-)
Du jobbar halvtid på jobbet, men du jobbar heltid och lite till med dig själv och ditt mående. Där kan man snacka hårt arbete!
Kram!
My: Så sant, så sant, jag har bara inte tänkt på det sättet! Kram!
Skicka en kommentar