Igår var det dags för läkarbesök med "min" nya läkare. En ung sådan. Jag var jättenervös innan och höll en låg profil. Berättade att jag mådde bättre efter ECT´n. Han pratade om hur man ska tänka när man har ångest, att bjuda in ångesten, prata med den, vara vän med den och leva med den. Som när man är ute i kvicksand - ju mer man sprattlar och vevar med armarna ju djupare sjunker man. Och några Oxascand ville han inte skriva ut, det gör det hela bara värre sa han. Hjärnan tar stryk och man undviker ångesten som blir än starkare när benzo-effekten försvinner. Han pratade om automatiska tankar/ångest som alla har och så har man extrakänslor som man inte behöver ha och som man borde bli av med. Sen sa han att jag såg fräsch ut.
Efter mötet kände jag mig, ja jag vet inte vad jag ska tänka. Att det som jag tycker är så svårt bara är löjliga tankar som jag inte ska tänka. Att jag ska välkomna min ångest och prata med den "jaha nu är du här igen ångest, men jag bryr mig inte". Kanske kan jag klara av det? Jag ska försöka. Även om det retar mig att jag inte fick några benzo.
Jag får försöka idag, jag har gått upp i vikt och ska inte gå ner. Kanske kan jag tänka att ångesten jag får av det är "jaha nu har jag gått upp i vikt men det gör inget för jag välkomnar mina extrakilon och att jag får ångest av det är helt ok, jag accepterar det".
5 kommentarer:
Men du!?
Nu är du i alla fall med! Jämfört med några dagar sen, då det inte fanns nån gnista alls.
Sen undrar jag om herr psykolog nån gång upplevt ångest eller om han månne har gått nån ny modern ångesthanteringsutbildning?
Javisst måste man face:a sina spöken ibland. Men... lever man med herr ångest som inneboende, så behöver man fanimiej paus ibland.
Acceptans är svårt, jättesvårt. Och det är svårt att tänka om. Men jag hoppas att det fungerar för dig. Jag har använt mig av liknande knep ibland & det har fungerat om ångesten inte är för hög. Det är som om det finns en gräns, när ångesten har gått över den fungerar inte sådana knep utan bara gör det värre. Men jag hoppas att det fungerar för dig.
Kram!
Jo, jag mår bättre hela tiden. Skönt.
Herr psykolog sa att han hade haft ångest även om jag misstänker att han gått ångesthanteringsutbildning typ 2010. Jag kan se mina spöken men som du säger - man behöver väl fanimej en paus ibland.
Har också fått höra att jag ska välkomna min ångest, men man klarar banne mig inte alltid det. Ibland känns det som om en del behandlare inte vet vad ångest är, eller hur det känns. Det är inte så lätt som böckerna säger alla gånger :S
Hoppas det går bra utan benzo i alla fall. Nu välkomnar vi ångesten allihop...haha. Kram på dig!
Det kan vara en hårfin gräns det där, mellan att känna sig peppad och känna sig åthutad. Han menade säkert väl men det gäller att lyssna in var patienten befinner sig också.
Hursomhelst så är det skönt att höra att du mår bättre!
Kram!
Skicka en kommentar