Jag avskyr söndagar. Det är som en lång startsträcka till natt mot måndag. Jag har gått upp i vikt. Jag äter för mycket. Jag är ute och går för långt. Jag är rastlös. Jag är stressad och orolig. Jag är sugen på mer mat. Hela tiden. Jag avskyr söndagar.

Så kommer min son hem, han har varit hos mormor och hämtat hem en svart dunjacka till mig, några veckotidningar och lite mat. Mormor är så snäll. Jag hade verkligen inte råd att köpa någon dunjacka. Så måste jag ringa och tacka. Hon blir glad. Och jag känner mig liten. Men det är priset jag får betala för att få en ny dunjacka. Så jag gör det.

Jag har en trög hjärna. Jag är trög i kroppen. Det är resultatet av alla mediciner jag stoppar i mig. Va ledsen jag blir över det. Kanske måste jag nog köpa mig lite tröst i morgon. Det är en topp jag vill ha. Tror den ska bli min.