söndag 14 november 2010

Vaknat efter en lång tids sömn - tog lite för mycket av för mycket. Nu försöker jag vakna. Idag är det dags att fira fars dag och vi ska till min mans syster där också svärfar kommer som ska firas. Min far bor väldigt långt borta så honom får jag ringa till.

Gårsdagen var helt ok, storhandling på Ica Maxi och sedan hämtade vi hem sonen och hans tjej. Jag lagade mat och vi åt och pratade, det kändes som jag var den där goa, vanliga mamman som var där och inte hon som skär sig. En konstig känsla, det vore mer naturligt (om man nu kan prata om naturligt) om hon skar sig, jag menar hon är ju i den åldern. Jag skäms. Måtte de aldrig se min arm.

3 kommentarer:

S sa...

Jag förstår hur du menar, det där att man tillhör fel generation. En sons flickvän har svaga, svaga ärr på armen, det känns nästan som om det är en rit som många flickor automatiskt går igenom nu för tiden. Men mammor ska inte göra sånt! Tänker jag och skäms... Som om ångest hade en åldersgräns.

Önskar dig lycka till idag, du måste inte vara världens mest sociala, de är nog glada bara över att du är där.

Kram!

Miriam sa...

S: Nej jag ska inte vara världens mest sociala - idag är det bara en bragd att åka dit. De får ta mig som jag är idag. Kram!

LillaMy sa...

Känner igen den där skämskänslan:( Hoppas det går bra för dig på kalaset idag.

Kram!