Jag sitter här i vardagsrummet tillsammans med min man och svärfar. Det är intressant. De tittar på en match på tv´n och skriker och gapar. Nyss gjorde deras lag mål och då skrek de om möjligt ännu högre. Vardagsrumsbordet är dekorerat med halsdukar och kepsar med lagets namn på. Jag kan inte riktigt förstå deras entusiasm. Jag fattar inte. Jag kanske borde fatta och få mig lite lagom underhållning lite då och då. Snart är det halvlek och då ska det analyseras. Och möjligen kan de pressa ner en vetelängdsbit till.

Idag träffade jag min terapeut igen, det var länge sedan nu. Det kändes så gott att se henne igen. Vara nära. Idag har jag fått lära mig att byta fokus. Alltså flytta fokus på att göra mig illa till något annat. Jag ska göra vad jag kan. Byta fokus. Kanske byta till att titta på fotboll?? Fast jag tycker min man ser ganska ångestfylld och plågad ut där han sitter i soffan och knyter nävarna också. Då är det nog bättre att baka några bullar.