Jag tycker jag har varit så nere länge nu. Jag gråter varje dag, jag är så sorgsen och ledsen. Jag är sorgsen och ledsen för att jag inte får någon ordning på mitt liv. Jag är bara så olycklig.
Jag tänker ofta på hur det skulle vara att få dö. Det är en feg utväg men jag kanske inte är skapad för att leva i den här världen.
Jag vet inte om det är något fel på mina mediciner eller vad det är, eller också så är min kemi i hjärnan i obalans och gör så att jag inte kan le längre? Jag har inte skrattat på flera veckor nu.
Min man ska åka bort i morgon och jag vet att jag kommer att skada mig. Det är inte smart men det är det enda jag tänker på.
Jag ber om ursäkt för att min blogg bara är trist och negativ, men det här är min depressiva del av att vara bipolär. Det är mycket tristare att vara depressiv än manisk. En depressiv människa är inte rolig och ingen vill vara med en "sån".
7 kommentarer:
Tack snälla för kommentaren och för att den kunde uppmuntra lite.
Tråkigt att du mår så dåligt. Har du ingen läkare eller behandlare som du kan kontakta och kanske få hjälp? kanske vad gäller medicin eller något annat? Har det blivit värre sen du började medicineringen? Hur länge har du ätit den? Oj, massa frågor =)
Kram
Så jobbigt att du har såna tankar, vet inte vad jag ska göra för att hjälpa dig. Hoppas att det blir bättre.
Jag har ju ofta såna tankar själv, det kommer och går och jag känner som du att jag bara är trist när jag är depressiv.
Ändå är vi ju samma värdefulla personer hur vi än är.
Kanske har det med medicinen att göra?
Jag sänder dig fullt med tröstekramar.
Jo jag fick betala paketet från H&M själv. Det fattas bara det, att brevbäraren (som antagligen är min farsa) ska försörja och betala för mig också hahaha
Kram
Du har inget att be om ursäkt för. Du skriver ju om (delar av) din verklighet, och är depressionen där och spökar så är det klart att du inte ska behöva spela käck och munter i din egen blogg. De som inte tål att höra det orkar inte konfrontera livet... så här är det. Också. Det är rent förjävligt att du ska behöva ha det så här. Men det är inget du ska behöva ursäkta.
Fast jag vet, man blir ju så himla trött på att vara grå och trist och sur, det är ju inte vad man egentligen vill. Och man är rädd för att folk ska ge upp...
Minns jag rätt så har du fått trixa en del med medicinerna och har ingen bra läkarkontakt nu? Men finns det någon du kan prata med? Terapeuten?
Ta hand om dig så gott det går.
Så jobbigt du måste ha det. Som någon annan sa: Finns det ingen läkare som du kan ringa till och få någon annan medicin så att du blir bättre igen. Det tar så mycket av krafterna att vara så deppig.
Jag hade en destruktiv period för några veckor sen så jag kontaktade min läkare och fick en ny medicin.
Tack snälla ni för alla vänlig ord, det värmer så jag får tårar i ögonen - tänk att någon där ute bryr sig om mig? Idag är jag ensam och det är idag jag ska stå ut i ångesten. Det ska gå bra, jag har lovat min man det.
Ja det kommer att gå bra. :D Håll modet uppe. Du är bäst, kramar från Ylva
Skicka en kommentar