Och tänk hur skrynklig jag har blivit. De säger att om man är smal ser man skrynkligare ut, jag kanske borde gå upp några kilon och fylla ut skinnet?? Kan det vara ett lockbete för att gå upp i vikt? Tillräckligt lockbete? Hm. Jag tror jag aldrig har känt så här för att fylla år, jag föraktar det, kanske är det vetskapen om att åren går och mitt psyke inte blir bättre? Jo, alltså jag är stabilare med alla mediciner, men jag är ju som en dag på havet i lätt storm när det gäller känslolivet...
Jo, och så gick det illa till slut och jag gjorde illa mig. Jag vet inte om jag ångrar mig, det kändes jävligt skönt på ett psycho sätt, ja för det är ju psycho, jag menar vem vill göra nåt sånt om man inte är milt sagt skör? Eller stark, eller vad man nu vill kalla det.
Får tid till läkaren i november för att få ett läkarintyg om varaktighet, alltså att jag inte kommer att kunna jobba 100 % igen, utan jobba 75 % och vara VÄLDIGT nöjd med det. Kanske t o m gå ner till 50 %. Min terapeut har varit här hos mig idag. Vi pratade en hel del, handlade mat och gjorde storkok. Social träning kallas det. Och där har vi det med åldern igen. Social träning - och jag som snart är MEDELÅLDERS??? Jag skulle ju vara en sån där vällyckad förortsbrud med stort socialt umgänge och vara eftertraktad i alla föreningar och inte stå med en terapeut i ett kök och laga storkok.
3 kommentarer:
Ja du, man har om och om igen fått omdefiniera sin syn på hur en medelålders person är... Men nu när jag börjar närma mig 50 är det på något sätt lite lättare, för det är liksom helt kört nu, ingen karriär, fast i "utanförskapet", så jag kan ägna min energi åt mina nära relationer som ändå är det som gör mig lycklig mitt i röran.
Psycho eller inte, man har sina skäl. Lätt för andra att döma, men den som inte bor i din hjärna ska inte säga något.
Får man fråga vad du betalade för att gå till en privat psykolog?? Jag sitter och kollar runt nu och det står att det kan kosta allt mellan 500-1200 kr och det är klart, att det skulle jag aldrig ha råd med. Vet inte riktigt hur jag ska göra, känner mig lite klämd ärligt talat :)
Kram
S: Ja det är bara att acceptera att man är äldre, det krävs en del bearbetning... Det är väl som du säger att man får acceptera att man är en del av utanförskapet och att det är det som gör en lite förtvivlad. Livet blev inte som man tänkt sig liksom.
Maria: Jag kommer inte ihåg vad det var jag betalade, men landstinget betalade en del, du kan ju kolla om ditt landsting har något avtal med privata psykologer. Kanske går det vägen?
Skicka en kommentar