Ännu en dag med konstiga känslor, ångest och flashbacks, som jag inte kan förstå, som om allt håller på att trasas sönder. Jag stod och tittade på mig själv i spegeln, vitt hårband och mitt svarta långa hår åt alla håll. Min man och jag tittar och sen börjar vi skratta - jag ser verkligen ut som en riktig galning.
Jag har gjort i ordning paj och sallad, baguette och tårta, ingen kan ana att jag har kaos i hjärtat. Så kommer då gästerna och på något sätt så hjälper det att vi har besök. Jag blir tvungen att tänka på annat - eller de normala tankarna blandar sig med kaoset och så blir jag mer eller mindre normal. Jag tvingas att dricka kaffe och äta en mums-mums och det känns rätt bra. Sedan åker alla efter två timmar och då vaknar ångesten igen och jag tror att dammsugaren är efter mig, jag ser konstiga saker och får en flashbacks från då jag var 20, en kort liten sekund. Jag tror inte jag ska ha mer ECT nu. Jag är så rädd jag ska bli deprimerad igen, men det här är helt vedervärdigt dessa deja vu jag upplever, det är så skrämmande och fruktansvärt jobbigt och jag blir så rädd.
Jag fick en säck jord, ett träd och några blommor jag inte kommer ihåg namnet på, och det är meningen att jag ska göra iordning några krukor och ha på framsidan av huset. Jag har ingen kraft till det, det bara går inte. Jag får sätta alltihopa på baksidan och göra det iordning efter jobbet i morgon. Svärmor och svärfar har varit här och min svägerska. Nu har svägerskan dragit med sig min man för att byta däck. De åker långt för att göra det - det ska kosta så lite som möjligt - givetvis.
3 kommentarer:
Hade heller ingen ork först att greja med mina uteblommor, men när jag väl börjat så kändes det efter en stund riktigt bra. Hoppas det blir så för dig med i morgon. Hej svejs på dig!
Ja jag hoppas att jag blir lite bättre tills imorgon så jag får ta i ordentligt på gymmet :) Men SÅ bra kommer jag nog inte må dessvärre, fast kanske tillräckligt för att ta ett lite lättare träningspass. Det är bättre än inget :)
Hoppas din förkylning stannar av och går tillbaka, utan att bryta ut allt för kraftigt. Tror mitt imunförsvar helt har havererat för det är tredje gången sen i november som jag är dunderförkyld och jag brukar sällan bli förkyld annars.
Starkt av dig att fixa och dona trots allt kaos.
Hoppas du har en bra kväll.
Kram
Jag fick också en del märkliga upplevelser när jag fick ECT, för mig var det minnesbilder som plötsligt dök upp, minnen av precis vad som helst och som inte alls passade in i sammanhanget, t.ex. en sten. Inte en sten där något hade hänt eller en särskilt fin sten, bara en vanlig gråsten utan historia. Där låg den stenen i min skalle. Sånt hände ofta. Tack och lov gick det över efter ECT:n. Hoppas du får tillbaka lite kraft.
Skicka en kommentar