Jag är hemma från jobbet idag också - har ont i halsen och är snorig. Känner mig bättre nu så här på eftermiddagen. Jag lurade till mig en liten promenad i skogen dock. Lyssnade inte på musik utan var bara fokuserad på att tänka. +17 grader, fågelkvitter och tussilago. Tyckte mig även se ryggen på en ekorre också... Och jag trampar inte på en myra med flit. Säkert.
Jag är egentligen en stark person. Jag har stark vilja. Jag genomför det jag har bestämt mig för. Jag kan om jag vill. Det vet jag. Jag kan springa ett marathon. Jag kan allt.
Jag gick och funderade på om jag ska ta saken i egna händer och frånsäga mig en del av terapin. I mångt och mycket har jag aldrig mått så dåligt som jag gör nu. Alltså - jag mår sämre MED terapi än utan. Jag funderar på hur jag själv kan ta hand om min ätstörning. Att jag får göra på mitt sätt. Utan att det är destruktivt. Utan att jag går ner i vikt. Men kanske stannar där jag är, äter det jag tycker jag bör göra och tränar så mycket som jag tycker att jag får göra. Utan att det är destruktivt.
Och så låter jag mina mediciner ta hand om min bipolära diagnos. Kanske är det dags att ta en paus i terapin. Hur ska jag berätta detta för terapeuten?
Varför skriver jag egentligen? Varför lägger jag ut det här på en blogg? Varför skriver jag inte hellre i en pappersdagbok? Precis som om någon alls bryr sig om mina tråkiga ätstörningar.
Jag hittade en dagbok från 2004 - och det står om ungefär samma ätstörningsproblematik som idag. Varför bryr jag mig egentligen om att kämpa? När det egentligen är kört. Och vem i hela friden bryr sig över huvudtaget. Hej då.
5 kommentarer:
Sluta inte hos terapeuten, skulle jag säga. Det är ett helvete att ta sig igenom det och det kommer bli värre i måendet en period. Jag vet, är där själv, men jag tror också det är ngt man behöver ta sig igenom för att slutligen komma ut på andra sidan. Förstår du hur jag menar?
När det gäller äs, fortsätt kämpa. Du kan ta dig ur det. Ge dig fan på att trotsa, om och om igen. Det klarar du. Ta hand om dig!
Man kan bli frisk från sin ätstörning, det har jag hört. Kämpar själv med min som inte har hållt på så länge som du.
Säger som Lillamy att sluta inte hos din terapeut.
http://eywa.blogg.se
Tack för era kommentarer båda två. Jag tror också att det går att bli av med en ätstörning, jag fattar bara inte hur jag ska våga. Jag ska fortsätta kämpa - nån dag till... kram
Tack snälla du för din kommentar. När jag skrev i bloggen "Vad vill ni med erat liv" så var det mest riktat mot såna som aldrig ens trott på mig och försökt att krossa mig. Men självklart behöver nog alla ställa sig den frågan =) Jag gör det rätt ofta. Ibland ser man målet tydligt och ibland mindre tydligt, that's life! =)
Kram
Tusen tack =) Ja jag är rätt nöjd med den och är man nöjd så är det också roligare att skriva =)
Kul att du vill följa den. Jag letar hela tiden efter tränings- och kostinspiration. Jag är ständigt på jakt =)
Kramkram
Skicka en kommentar