Jag är hemma från jobbet idag. Jag har ont i magen och diarré, ligger i sängen och har ont. Fick gå hem från jobbet igår och hade ont i magen i helgen också, samt förra helgen. Idag ringde jag vårdcentralen och fick prata med en ganska trevlig sköterska som tog mig på allvar och bokade en tid till en läkare nästa tisdag. Detta är en sida av mig. En sida som passar in på mitt yttre. Välvårdad, smal, snygga kläder, bra jobb, en som inte står i vägen, en som inte stör, en som är tacksam att någon över huvudtaget bryr sig om att ge mig en tid till en läkare som har FULLT upp!
Så är det den andra sidan, tjock psyk-journal, psyk-mediciner, sjukskriven, etc etc. Skötaren ringde mig efter att jag pratat med VC, och jag berättade om magen och vårdcentralen. Sa att jag hade fått tid. Och hon säger: har du berättat om din ätstörning? Att du endast äter yoghurt och bröd? Om dina mediciner? Om missbruk av laxermedel?
Nej - jag vill inte att mitt magont ska bero på min ätstörning. Jag vill att den ska bero på något annat. Jag vill ha nåt pulver som ska lösa detta. Jag vill ha nåt pulver som gör att maten rinner rakt igenom. Jag vill inte att detta pulver ska göra så jag får ont. Men en LAGOM diarré. Fixa detta herr doktor. Gör det smidigt utan att jag behöver anstränga mig.
Jag har bestämt mig för att sammanfoga dessa två sidor nu. Jag ska para ihop den glamorösa sidan med den oglamorösa. Och stå för det. Här är jag. Därför att det börjar bli svårt att dölja den oglamorösa sidan längre. Den överskuggar det mesta nu för tiden.
Och så har jag fått massor med gråa hår. VERKLIGHETEN. Kanske ska jag gå till frissan? Göra ett ansträngt försök att få pyttelite glamour i min vardag igen?
3 kommentarer:
Varför kan dom på Vårdcentralen se allt som har med psykiatrin att göra? Det kan dom inte här på Åland och det är jag glad över att dom inte kan göra. Det står bara vilka mediciner jag har.
Till slut kan man inte springa ifrån sig själv, eller situationen... hårt att säga kanske. Men du är värd att tas på allvar, hela du. Alla människor har sina oglamorösa sidor.
Ska hålla tummarna för dig!
Ylva: Här har vi samma datorsystem. Visserligen är psykjournalerna klassade med hög sekretessgrad - men det går att titta om man vill.
S: Nej till slut kan man inte springa från sig själv längre - det är väl där jag har kommit nu.
Skicka en kommentar