söndag 18 april 2010
Söndag
Täppt i näsan är det, men känner mig inte sjuk. Jag har varit ute och gått och försökt inte tänka så mycket. Min man var ivrig på att diskutera mig och mina demoner men jag orkade knappt svara. Jag vet inte vad jag ska säga. Det känns uppgivet. Vi pratade lite om mitt jobb och de nya kraven som kommer att ställas på mig, och jag blir bara så ledsen. Jag undrar hur jag hade mått om jag inte fick min lilla dos ECT varannan vecka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tack snälla för dina underbara ord. Blir rörd ju =) Du är helt underbar!
Jag är grymt nöjd över mina framsteg och lite stolt också. Jag har kämpat SÅ mycket med min vikt större delen av mitt liv och nu som först känns det att det verkligen börjar lossna.
Hemligheten är väl bra antidep.medicin, regelbundna måltider (äter ju en hel del på jobbet) och hård träning.
Jag är säker på att du kan nå dit också, men det är inte alltid så lätt som folk tycks tro.
Massa kramar
Skicka en kommentar