I natt drömde jag att jag dog. Det var svart runtikring och jag visste att döden var där för att hämta mig till ett stort svart hål. Jag skulle bara försvinna och ingen skulle någonsin komma ihåg att jag ens levat. Och döden stod där som en person med svart kappa och väntade på att jag skulle göra mig färdig för att dö. Då vaknade jag. Att dö är no way going back.
Jag skrev ett brev till min läkare idag, berättade att jag har höjt Zyprexa, att jag inte använde sjukskrivningen på ytterligare 25 % och att jag mår dåligt på jobbet. Min chef kom och frågade mig två gånger på samma dag om hur jag mådde och jag sa bara "bra", jag är fortfarande irriterad över att hon mejlar och ringer min terapeut fast jag inte vet om det. Hon vill ha möte med en hel hög med folk - chef, fack, HR-konsult, arbetsterapeut och terapeut. Och så lilla jag då. Vars vardag håller på att smulas sönder.
Men dö vill jag inte. Inte idag iallafall.
4 kommentarer:
Nej, inte dö, det är en dålig idé.
Det låter verkligen inte kul med ett sånt möte. Samtidigt är det nog svårt att komma ifrån. Vare sig man vill eller inte så är ju olika personer inblandade i ens liv och påverkas av ens beslut.
Önskar dig ett bättre mående snart...
Kram!
Fy fan vilken läskig dröm. :( Och en vidrig situation att befinna sig i.
Vill du har ett möte med chefen + andra? Eller kommer det bara att göra saker krångligare?
Kram!
S: Nej det är inte kul med ett sånt möte, jag blir nervös bara jag tänker på det. Kanske blir det till nackdel för mig, kanske blir det till fördel för mig. Jag vet ju inte. Ska jag våga - liksom? Kanske vill de bli av med mig?
Men att dö är dumt.
Charlyene:Möte eller inte möte....helst av allt skulle jag vilja vara en liten mus i ett hörn som lyfte lön varje månad men som ingen märkte något av. Och som hade roligt på sin fritid i stället. :)) Kram!
Skicka en kommentar