Vaknar irriterad, mest irriterad är jag över att jag är så trögtänkt och inte orkar läsa några längre stycken, t ex DN som jag fick i morse, jag är helt oförmögen att läsa några längre rader utan bara headlines. Det är ett riktigt handikapp. Ett stort handikapp som gör det svårt för mig att jobba. Igår var jag ute och sprang för första gången på flera månader. Det var jobbigt och jag fick verkligen använda mig av positivt tänkande för att orka runt. Så jag vet att jag kan - tänka positivt - det är ju konstigt att jag inte kan använda den styrkan i min vardag annars också. Jag har en vinnarinstinkt som är stor. Jag verkar använda den i negativa syften, för jag ska ju inte springa. Jag gör det i smyg när ingen är hemma. Min man spelar golf hela dagen idag, jag ger mig väl ut och springer i dag också. Efter promenaden. Eller inte. Får se hur långt förnuftet sträcker sig idag.
Igår var jag på något som kallas "Bondens marknad" där man kan köpa allt möjligt närproducerat. Jag köpte blommar, honung och plommon. Det var fullt med folk, och jag var ensam. Jag kände mig som den mest ensamma människan någonsin. Alla verkade ha roligt, folk pratade med varandra, de åt en korv, skrattade och log. Och jag gick där ensam och kände mig som ett ufo. Jag kände det som att de tittade på mig, pratade om mig bakom min rygg, alla visste att jag var ensam. Jag blev inte så länge. Nu är jag hemma här jag känner mig trygg. Ska jag stanna inomhus tills jag dör?
4 kommentarer:
Det är synd att en inte har telepatisk förmåga så att en kan se in i andras tankar. För det hade varit så intressant att veta vad andra egentligen tänker om en när en tex går på stan. Nu kan en ju aldrig riktigt veta...
Och ang. positivt tänkande, har jag också förundrats många gånger hur mycket kraft, energi & fokus jag kan lägga på att vara sjuk, men inte på att bli frisk. Det kanske ligger inbäddat i sjukdomen, att en gör det som står en själv närmast.
Det låter som om du har det riktigt jobbigt, jag hoppas att du får må bättre snart & att läsförmågan återvänder.
Kram!
Det är konstigt att jag kan vara så kreativ när det gäller mina störda beteenden. Jag känner som du skriver att det är svårt att begripa att man inte kan vara lika energisk när det gäller att bli frisk. Kanske har det något att göra med vad man tycker är verkligt? Om elände är det enda man ser, då kanske man satsar på det. För ljuset känns alldeles för främmande och omöjligt att nå.
Om jag kunde fatta varför det blivit så svårt att läsa. :( Det är trist att höra att du har det likadant.
Jag har lärt mig att folk nästan aldrig lägger märke till mig eller tänker något om mig när jag går på stan. Jag är inte särskilt spännande. Och jag tänker inte själv så värst mycket på folk i mängden. Fast har man känslan av att vara uttittad så är det nog hemskt svårt att vara logisk.
Kram!
Charlyene: Jo det vore ju intressant att veta vad andra tänker, säkert skulle jag bli förvånad över att de inte bryr sig om mig över huvudtaget. Men jag känner en utanförskap som är svår att bli av med. Och jo igen - det är mycket fokus jag lägger på min sjukdom - men den tar å andra sidan mycket av mig, det är en del av mitt liv. Som jag inte kan gömma.
S - Ja - ljuset är svårt att nå för mig. Elände är min vardag vare sig jag vill eller inte. Det låter sig påminnas hela tiden. Svårt att glömma bort, svårt att byta fokus när ljuset känns långt borta.
Skicka en kommentar