tisdag 14 september 2010
Matnyttigt....
Tid till terapeut idag, hon som jag trodde hatade mig, men som inte gör det...:) Vi hade jobbiga diskussioner idag, men det är ok, hon är en intensiv kvinna. Ikväll är jag rastlös och tänker på mat hela tiden och vill att det snart ska bli läggdags. Jag har tagit några Oxascand, hoppas det hela ska lugna sig. Jag åt varm mat när jag kom hem från jobbet kl 17, litegrann mat i alla fall, sedan plommon, äpple, yoghurt, hallon, en fralla - så ni förstår att min mage inte mår så bra. Känner mig som en Michelingubbe. Och inte ska jag ut och kuta i skogen heller, ska försöka sluta med det. Nervöst.... hoppas jag hittar styrka att klara detta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Nehej, det där är normalt för mig att äta så det tänker jag inte hålla med om att det är mycket. Däremot kan jag förstå att det är jobbigt om man har det som du... Skönt att du fick träffa din terapeut iallafall, klart hon inte hatar dig, det är hon säkert kvinna nog att säga om så vore. Men man kan intala sig allt möjligt när tankarna ränner runt, jag vet...
Kram!
Det måste vara jäkligt jobbigt att ha en sådan komplicerad relation till mat & kropp. Jag har ju det också så, men har också perioder då jag inte tänker på det. Jag hade nog inte orkat med att ha det så jobbigt hela tiden. :(
Men starkt av dig att äta och att dra ned på skogsturerna.
Kram!
Du kan stå emot att springa och du kan välja att äta varm mat. Någonstans där inom dig så finns den styrkan att klara av och att stå emot. Ibland går det, ibland inte, men så får det väl vara ett tag då. Men du behöver ta hand om din kropp, låta den vila, låta den få näring. Den behöver det, DU behöver det. Håller tummarna för dig nu. Och vad bra förresten att det gick fint hos terapeuten. Såklart hon inte hatar dig:)
Stor kram!
S: Ja tankar kan virvla omkring och jag kan intala mig vad som helst, speciellt negativt då förstås. Och hon hatar inte mig, isåfall hade hon väl avslutad vår relation för länge sedan. Jag har gått hos henne i 4 år nu.
Charlyene: Inga skogsturer på ett tag, och det känns skönt att få vila. Jag ska klara det. Jag blir nog inte fet utan kanske mullig? Nej jag har ingen aning hur min kropp egentligen ska se ut. Kram!
Jo jag borde finna styrkan någonstans ifrån. Jag måste det. Började faktiskt att gråta när jag läste vad du skrev. Min kropp är så trött efter alla dessa år med "misshandel". Jag borde ge den lite omsorg. Och jag ska finna styrkan. Jag finner ju styrka till vad som helst annat.
Skicka en kommentar