Idag kom det lite snö! Jag tycker det är så vackert och rogivande, som balsam kring själen. Idag fortsatte jag med revbenspjället och lagade mat och sen var det dags för rundan i skogen och efter det försvann alla krafter och det var dags att gråta igen och känsla av förtvivlan och önskan om att dö. Jo, det svänger kraftigt. Svärmor och svärfar kom och jag satt där trött och med gråten i halsen. Det hjälpte lite att jag dukat julaktigt och en liten gnutta julstämning infann sig. De blev inte så länge och efter de hade åkt låg jag på soffan i tre timmar helt energifattig och orkeslös. Min man åkte in till vår son, jag hade jättedåligt samvete att jag inte följde med, men jag var helt tom på energi och skickade med en påse bullar och muffins som tröst. Ibland bara kan man inte vara en alltuppoffrande mor även om det gör ont i själen.

Efter tre timmar på soffan framför kanal 3, kom lite krafter tillbaka och jag har orkat duscha, äta lite extra inför ECT-behandlingen i morgon och sitta här framför datorn en halvtimme. Det blir fasta efter midnatt. Jag har ju fått ECT förut men den här gången är jag lite nervös, jag vet inte varför. Jag har försökt dricka mycket idag och äta, har ätit ganska bra i allafall. Jag får ta tåget in till sjukhuset i morgon bitti, hur jag ska ta mig hem vet jag inte än, jag blir väl alldeles groggig och tom i bollen. Men vi får väl se. Min terapeut sa att hon kanske kunde komma, men jag vet inte. Antingen klarar jag mig själv eller så kanske svärfar kan komma. Jag har inte berättat för någon vad jag ska i morgon, tycker det är min ensak och/eller vill inte bry andra.

Samtidigt ser jag fram emot ECT-behandlingen, jag hoppas att det ska hjälpa och att jag ska bli livsglad igen och orka med livet.