Julmat!

Jag har kommit hem efter en helg i Göteborg med släkten. Det blev så bra som det kan bli när många vuxna och barn träffas och alla har sina egna önskemål och åsikter. Jag är hemma igen med ett stort hål i magen och en drös med känslor som jag inte har sorterat än, och tankar i huvudet som jag inte tänkt än. Och mitt i det hela en "må-bra-känsla" efter ECT´n på fredagen. ECT är verkligen den bästa medicinen jag någonsin har fått. Tyvärr är jag lite yr i bollen och glömmer men förutom det har jag inte mått så här bra på väldigt länge, ja eller nånsin egentligen. Det är en konstig, främmande känsla det här med att må bra, jag går nästan och väntar på att jag ska må dåligt.
Julbordet vi åt var helt underbar, det var mycket fokus på västkustmat med en mängd olika fiskrätter som jag älskar, men även en hel del kött också. Och efterrätter. Mums! Min syster var där med alla sina barn - 4 stycken - så jag fick inte tid att prata så mycket med henne tyvärr - jag hade sett fram emot det. Hon satt mest och petade i maten (mycket provocerande för mig) och höll på med barnen. Vi är så låst i våra roller som systrar gentemot vår mor - så jag tvivlar på att vi nånsin kommer att vara på samma våglängd. Hon satt säkert och var irriterad över att jag inte var tillräckligt mycket med hennes barn, och jag satt och var irriterad över att hon inte vill prata mer med mig. Min barndomsfamilj bestod av mor, far, 2 systrar. Idag är kommunikationen lika med noll. Det är helt trasigt, allt är splittrat och förvirrat och jag tvivlar på att det kommer att förändras.
Jag ska bara njuta av att ECT´n gör mig så gott. Det finns ingen medicin som har hjälpt mig så mycket som det. Jag har 3 tillfällen kvar nu. I morgon ringer nog min terapeut men för första gången på länge är jag inte i direkt behov av henne, det känns väldigt konstigt. Jag vet att det kan komma bakslag men det tänker jag inte bry mig om nu.