Söndag kväll

Som så alltid på en söndag - så håller jag på att förbereda mig på att det ska komma en måndag snart och att jag då har en massa förpliktelser. Först måste jag se till att vakna i tid. Efter att de höjde Seroquelen har jag haft svårt för att gå upp när jag ska, jag somnar snabbt om igen. Jag har tittat igenom almanackan för den kommande veckan. I morgon är det fika kl 9 med en kompis på jobbet. Kl 08:30 ska jag ringa till en kontaktperson på psyk för att berätta hur jag mår, jag har suttit här nu och förberett mig för vad jag ska säga. Hur mycket jag ska ljuga, eller så heter det inte utan det heter: Hur mycket jag ska låta bli att säga? För det mesta har den här julen varit väldigt bra pga mina behandlingar med ECT. Det är som en saga. Jag mår som jag aldrig har gjort i hela mitt liv och jag är SÅ rädd för att avsluta denna behandlingsserien, samtidigt kan jag ju inte få ECT hela tiden. Det funkar ju inte. Och jag märker ju att jag är lite snurrig och det kan ju inte vara bra för kroppen att få narkos hela tiden heller. Så jag vill ju inte ha det för ofta. I kväll känner jag mig lite nervös. Nervös inför framtiden. Min man får gå och lägga sig med mig ikväll, han får fungera som ett sömnpiller, jag vill inte ta något medikament som jag blir koko av. Måste vara pigg i morgon bitti.

Jag har mått dåligt ätstörningsmässigt i hela dag, men det är bara tråkigt att skriva om och jag skiter i det - ville bara nämna det eftersom det tar så stor del av min vardag. It sucks. I hate it. Men jag var på Max och åt en jävla stor hamburgare - så heja mej!!