Kroppen gråter

Idag har det gått lite bättre att jobba. Idag har jag åtminstone pratat. Idag orkar jag skriva några rader här. Jag har legat mycket av tiden. Legat i sängen och stirrat i taket och utan muskler i kroppen till att orka resa mig upp. Faran är inte över men jag lever och har inte gjort mig illa - än. Jag får sota för att mina föräldrar har varit här. Jag klarar inte av att de kommer. Att jag aldrig lär mig det.