Så fort jag visar mig på vårdcentralen med olika krämpor, så är diagnosen "psykosomatiskt" med tanke på min psykiatriska bakgrund. Förra gången var jag där med krånglande mage och då blev"psykosomatiskt" diagnosen. Nu är det dags att vända sig till vårdcentralen igen. Jag ska ringa dit i morgon bitti och förklara mitt bekymmer med hjärtat. Och jag tror inte att jag ska prata något "psykiskt" med dem, inte till en början i alla fall. Jag har ont i hjärtat till och från, har haft det länge men igår fick jag ont och det strålade ut i vänster arm. Allt var över på några sekunder men det fick mig ju att bli lite fundersam. Strålning ut i vänstra armen är väl ett tecken på hjärtinfarkt eller hur? Nåväl. Min man tyckte jag skulle ringa jouren igår men jag ville inte det, utan väntar tills på måndag. Sen fick jag ont i dag också, så jnu ska jag ringa i morgon. Säkert kommer diagnosen att bli psykosomatiskt stressbetingat. Det får jag väl ta då, de får i allafall undersöka mig.
7 kommentarer:
Absolut att de måste undersöka dig ordentligt!! Tänk om psykisk sjukdom förhindrade all kroppslig sjukdom, då skulle vi psykfall vara odödliga!
Jag har som tur är inte haft något problem med vårdcentralen, men jag har sällan varit där, och senast var det med ryggkrångel som syntes på röntgen, så det var väl inte så mycket de kunde skylla på.
Stå på dig!
Kram
Sugigt att du ska behöva kämpa för att bli tagen på allvar! Men jag hoppas att du får den hjälp du förtjänar!
Kram!
Ett EKG kan snabbt visa om det är "psykosomatiskt" eller faktiskt medicinskt fysiskt.
Be om att de åtminstone tar ett EKG på dig.
Innan dom säger att det är psykosomatiskt så ska dom utesluta andra, allvarliga, sjukdomar. Så KRÄV en undersökning.
Kram
Kan bara instämma med de andra. Ge dig inte förrän det är ordentligt undersökt. Stå på dig. Kanske kan du ta med mannen som stöd. Ibland kan det vara bra, när man inte har kraft och ork att stå på sig tillräckligt mycket själv. En del läkare känner man sig ibland väldigt liten mot tyvärr. Hoppas det går bra i alla fall.
Kram!
Jag vill lägga till att jag tror som My att det kan vara väldigt bra att ha med din man eller någon annan lämplig person som stöd, någon som kan ta fajten med vårdpersonalen om det behövs.
Tack alla ni - nu känner jag mig starkare och ska "ta fajten"! Kram!
Skicka en kommentar