Hade besök här hemma av arbetsterapeuten igår. Mötet blev bra, vi la upp lite strategier och jag pratade med henne om mitt arbete och att det fungerar så dåligt. Hon lovade prata med en läkare om det idag när de hade "rond". Jag har suttit vid telefonen i hela dag, patetiskt liksom, men ingen har hört av sig. Synd. Men i morgon är en ny dag.
Idag har jag suttit för mig själv på jobbet hela dagen och arbetat, utan att öppna käften en endaste gång. Vi hade möte och det framkom att jag jobbar lite på undantag, alltså jag har enkla arbetsuppgifter beroende på mitt "handikapp" och detta gillas inte särskilt mycket. Men jag kan ju inte säga att "jag har en psykisk diagnos och mår ofta väldigt dåligt och därför kan jag inte göra allt som ni andra kan". Min integritet är större än som så. Så jag får väl bara svälja att de tittar snett på mig.
Ikväll har jag tagit några Oxascand, känner för att försvinna bort lite. Trött och uppgiven.
2 kommentarer:
Usch, svårt när folk tittar snett på en för att de inte förstår, och man inte känner för att vika ut sin själ bara för att de ska bli nöjda. Jag hoppas att du och läkaren kommer fram till något när det gäller arbetet så att det kan fungera så bra som möjligt under omständigheterna. Du gör ju så gott du kan.
Kram!
Folk kan vara så jävla småaktiga ibland. Tänk om du hade haft cancer, hade de fortfarande tittat snett på dig? Jag hoppas att du inte tar åt dig alltför mycket, även om det är jäkligt svårt att låta bli.
Kram!
Skicka en kommentar